Det operativa kapitalet och varför näringslivet är så upprört

[Av Peter Lorentzon]

Välfärdsutredningen hade enligt sina direktiv som syfte att ”säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedd för och att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått”. Utredningen prövar olika vägar för att nå dit; ändrade målformuleringar för aktiebolag, särskilda bolag med vinstbegränsning (SVB-bolag), utdelningsbegränsningar, bemanningskrav och kvalitetskrav. Man finner att dessa vägar inte är framkomliga utan väljer en annan metod; att föreslå en vinstbegränsning som ska gälla avkastningen på det operativa kapitalet. Denna konstruktion är central för utredningen och skapar också en förståelse för varför näringslivet är så upprörd över utredningens förslag.

Read Full Post »

Mät kvaliteten för hela systemet

[Av Peter Lorentzon] För att visa att privat äldreomsorg har högre kvalitet än den offentliga stödjer sig Vårdföretagarnas Håkan Tenelius på Socialstyrelsens Kommun och Enhetsundersökning. Det är en omfattande undersökning som kan vara bra för enskilda kommuner att följa sin egen utveckling på olika områden och för att se hur man ligger till i jämförelse med andra kommuner. Men undersökningen innehåller också brister framförallt om man ska jämföra kvalitet mellan vinstdriven och offentlig äldreomsorg.

En stor brist är att den inte skiljer på vinstdriven och ideellt driven äldreomsorg. De läggs ihop till enskild verksamhet. Det är det Tenelius kallar privat äldreomsorg och som han jämför med den kommunala. Detta är minst sagt tveksamt eftersom diskussionen handlar om hur just vinsten påverkar kvaliteten.

En annan grundläggande svaghet är att uppgifterna är självrapporterade vilket leder till ett anpassningsbeteende. Vilka som anpassar sig mest kan man spekulera om.

En annan brist är att den mäter ”det mätbara”. Inte det mjuka mer svårfångade som exempelvis ensamhet.

Read Full Post »

Myten om det privata effektiva äldreboendet

[Av Peter Lorentzon] Den minnesgode kommer ihåg hur Vårdföretagarna och de borgerliga partierna för något är sedan använde en studie i Östersund för att slå fast att privata äldreboenden har högre kvalitet till en lägre kostnad än kommunala äldreboenden. Nu spricker den myten.

Read Full Post »

Lär av Danmark

[Av Peter Lorentzon]

Redan idag är det svårt att finna utbildad personal att anställa inom äldreomsorgen. För få utbildar sig för att kunna arbeta där. Enligt undersökningar bland ungdomar kommer arbete inom äldreomsorg/socialtjänst på en bottenplats. Svårigheten att hitta utbildad personal kommer att bli mycket värre under de kommande åren då många inom äldreomsorg går i pension och antalet äldre med behov av äldreomsorg kommer att öka kraftigt. Om antalet utbildade ligger kvar på samma nivå som idag kommer det om tio år saknas ca 75 000 med grundläggande utbildning inom äldreomsorg. Om ytterligare tio år är behovet 350 000 personer med tillgången endast ca 200 000.

Read Full Post »

Maktskiftet i Stockholm betydde något – men inte nog

Jodå – visst har maktskiftet i Stockholms stadshus betytt något. Det visade sig på den utfrågning Gemensam Välfärd arrangerade med majoriteten på ABF i början av december.

Read Full Post »

Löpande bandet inom hemtjänsten måste upphöra

[Av Gemensam Välfärds äldregrupp i Stockholm, genom Peter Lorentzon] Ett vanligt schema för ett kvällspass inom hemtjänsten i Stockholm kan omfatta tjugo hembesök på sex timmar. Räknas gångtiden mellan besöken på drygt en timma bort blir det fyra besök per timme, i genomsnitt 15 minuter per besök! En orimlighet både för kvalitet och för arbetsförhållanden. Förklaringen till det pressade schemat är dels att stadsdelsnämnderna vill ha in så många besök som möjligt under de sex timmarna för att hålla de totala kostnaderna nere. Dels att företaget vill ha så korta gångtider som möjligt, då de får betalt endast för tiden i hemmet.

Read Full Post »

Om Carema

En sammanställning av artiklar om Caremaskandalen finns här.

Read Full Post »

Att vrida sig som en mask på kroken

När jag i gårdagens inlägg menade att politiker runt om i landet förhoppningvis tar frågan om vinstdrift i äldreomsorgen som en personlig samvetsfråga, så betyder detta knappast partiledningarna. Ett exempel ges i Dagens Arena där Miljöpartiets Mats Pertoft försvarar det hypersnabbt hopsnickrade förslaget om en statlig vårdinspektion. På så vis behöver man inte ändra sig i själva huvudfrågan – marknadstänkandet i vården och omsorgen. På de sista riktiga partikongressen som (S) höll lyckades man också undvika en stor konflikt i själva huvudfrågan – privatiseringen – genom att tala och skriva mycket om certifiering och kontroll.

Pertoft: ”– Det är klart att det finns problem, jag och Miljöpartiet tillhör inte de som tror att allt automatiskt blir bättre med privata aktörer. Men även kommunala aktörer har misskött sig.”

Men snälla nån, det är just det som hela tiden har varit huvudargumentet för att privatisera – att det automatiskt skulle bli bättre. Det är absolut ingen som påstått att kommunal drift skulle vara problemfri. Det är t ex ett skäl till att man har meddelarskydd där.

Ledande partiföreträdare tror uppenbarligen att det skulle innebära en stor prestigeförlust för dem själva och partiet om man erkänner att man faktiskt gjort felaktiga bedömningar och att man är beredd att omvärdera sin inställning. Min uppfattning är precis tvärtom, politiker som idag säger precis detta, utan att slingra sig, skulle vinna respekt och förtroende i breda grupper, både för sig själva, för sitt parti och för politiken i allmänhet.

Read Full Post »

Har man tagit fan i båten…

Ibland måste man bestämma sig. Jag föreställer mig att det just nu är en insikt som drabbat tusentals politiskt verksamma människor i det här landet. Det är säkert jobbigt, eftersom det kan innebära att man måste tänka om och erkänna att man kanske haft fel, men ändå – man måste bestämma sig. Och den fråga man måste ta ställning till är förstås marknadstänkande och vinstdrift i äldreomsorgen. Utifrån den mediabevakning som frågan fått så har detta egentligen i viss mån lämnat partipolitiken bakom sig och blivit en fråga om personligt samvete och människosyn. Vill jag eller vill jag inte ha den utveckling som vi alla kan se?

Det moderata kommunalrådet Sofia Forsgren-Böhmer (M) i Lomma har bestämt sig. Hon tänker lägga ut alla äldreomsorg i kommunen på entreprenad. Kommunalrådet Anna Johansson i Göteborg (s) har också bestämt sig: ”Över min döda kropp” lär hon ha sagt i en debatt (text hon skrivit i ämnet) . I Gemensam Välfärd bestämde vi oss för länge sedan. Och vi tycker inte att vinstdrift och marknadstänkande tillför något inom skolan, förskolan eller vården heller. Men just nu är det äldreomsorgen det gäller.

Sedan är det en annan sak att man måste ro båten iland. Avveckla på ett rimligt sätt, hitta övergångslösningar. Men det vi kan kräva av politiker vi har kontakt med eller röstar på är att de bestämmer sig. Ska äldreomsorgen tas tillbaka eller ej?

Read Full Post »

Ekonom: Politiker begriper inte hur marknader fungerar

Även marknadsekonomerna begriper varför det inte fungerar med marknadstänkande i vården. Jesper Meijling skriver i Dagens Nyheter något av det bästa som har skrivits om den privatiserade vårdsektorn:

I en växande marknad av mer normalt snitt kan ett vinstdrivande företag expandera fritt, man kan investera och kosta på, och självständigt sätta gränserna i förhållande till hur utsikterna råkar se ut.

Det borde inte vara så fruktansvärt svårt att inse hur vi i den skattefinansierade vårdapparaten befinner oss i en närmast motsatt situation: en avgränsad, budgetstyrd, tämligen färdigdefinierad verksamhet som auktioneras ut som den är. Därför kan inte vinsten skapas och ökas genom en expansion utåt – den möjligheten är stängd. Det ekonomiska expansionsutrymme som återstår för en vinstdrivande verksamhet är då bara att ”pressa inåt”, mot det som har någon form av rörlighet inuti verksamheten: kostnader, behov, trygghetsnivåer, hygiennivåer och så vidare. Det vill säga, det som i verkligheten kan utvecklas till just plågad personal, ensamt ropande åldringar och tungt kissindränkta blöjor.

Vidare påpekar Meijling det självklara att någon verklig valfrihet inte kan existera för den vårdade, och heller inte bör existera.

Meijling avslutar med att efterlysa lite mindre naivitet och ideologisk självsäkerhet från våra politiker, och mer kunskapssökande. Men det är nog för naivt – Kunskap har aldrig varit högt rankat av det gäng som styr Sverige för ögonblicket. Där gör man som Andreas Carlgren när en samlad expertis påpekar självklarheten att fler motorvägar leder till ökade utsläpp: man säger ”Jag anser inte det” och så följer man den ideologiska självsäkerheten.

Read Full Post »