Marknadisering av vården sänker kvaliteten, inte bara jämlikheten

Att marknadisering av vården har lett till att välbärgade människor får mer och fattiga får mindre är knappast någon nyhet, det har t.o.m. dagstidningarna skrivit om. Så gör även Göran Dahlgren i sin bok När sjukvården blev en marknad (en nedladdningsbar pdf finns här). Men eftersom den tongivande övre medelklassen tjänar på detta kommer den allmänna upprördheten av sig, åtminstone i offentligheten.

Att Dahlgren också beskriver den generella standardsänkning som följer av marknadiseringarna kanske har lite större effekt på sikt. För om vi alltmer hamnar i en situation som på 1800-talet där bara de enklaste åkommorna behandlas om man inte har råd att betala behandlingen själv kanske den övre medelklassen inte vill vara med längre. En cancerbehandling är t.ex. så dyr att inte ens en civilekonom har råd.

Read Full Post »

Även liberala skäl talar mot privatisering av offentliga tjänster

Privatisering av offentliga tjänster har visat sig skapa korruption. Det har visat sig vara dyrt och leda till sämre kvalitet. Nu har det också öppnats en diskurs som kan tilltala liberaler, eller åtminstone socialliberaler – FN:s rapportör om mänskliga rättigheter har hävdat att privatisering också är ett brott mot sådana.

Read Full Post »

Och han hade aldrig hört talas om Filippa Reinfeldt

Tyvärr har NPM-inspirerade reformer ofta ökat korruptionen snarare än minskat den. Alltmer entreprenader har inneburit fler kontrakt med den privata sektorn och skapat nya möjligheter för mutor. Alltmer flöden av folk mellan den offentliga och den privata sektorn har haft ännu mer försåtliga följder. Så fort lukrativa privata anställningar har blivit en möjlighet frestas offentliga ämbetsmän att smörja framtida arbetsgivare genom att töja eller till och med bryta reglerna till deras förmån. De kan göra detta till och med utan att betalas för det rakt av. Utan pengar som byter ägare har ingen lag brutits och därför har ingen korruption ägt rum, och ämbetsmannen kan på sin höjd anklagas för dåligt omdöme.

Read Full Post »

Sätt igång och organisera stadens allemansrätt!

För landsbygden gäller allemansrätten – rätten att göra allt som inte stör eller förstör, även på andras mark. Vi vet alla ungefär vad som är tillåtet, det är kulturellt nedärvt, även om ”allemansrätt” inte fanns inskriven i lagen förrän 1940, och då på det mest svävande vis.

Nu har konstnären Jan Rydén börjat en diskussion om hur en allemansrätt borde se ut i staden.

Den främsta skillnaden är att alla avstånd är mycket mindre i staden och den allmänna störningsnivån så mycket högre. Även för allemansrätten borde därför tillåten störning vara större, men förstås inte hur stor som helst.

Read Full Post »

Marx i välfärden

[Av Lars Taxén]

Nyligen presenterade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) rapporten ”Dags för omprövning – en ESO-rapport om styrning av offentlig verksamhet”, (se även här) börjar när SVT:s klocka visar 13.37). Per Molanders gedigna och klargörande genomgång av gränsen mellan det offentliga och privata rörde uppenbarligen vid något mycket känsligt att döma av reaktionerna på den. Då kan det vara dags att erinra sig vad den grundläggande motsättningen handlar om; något som Marx hade klart för sig redan för 150 år sedan.

Read Full Post »

Ett samhällsekonomiskt fokus på marknadsexperimenten

Det är inte ofta någon går igenom de samlade erfarenheterna från den senaste generationens statliga och kommunala marknadsutsättningsexperiment. Men Per Molander har gjort ett försök, på uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

Och det mesta pekar på att dessa har varit komplett missriktade. Det har sällan blivit billigare och det har sällan resulterat i bättre produkter. Undantag finns, och Molander redovisar dem. Men för det mesta har det gått snett, ofta dramatiskt snett, vilket Molander förklarar med att offentlig verksamhet har egenskaper som gör den väsensskild från marknadsstyrda företag.

Read Full Post »

Det operativa kapitalet och varför näringslivet är så upprört

[Av Peter Lorentzon]

Välfärdsutredningen hade enligt sina direktiv som syfte att ”säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedd för och att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått”. Utredningen prövar olika vägar för att nå dit; ändrade målformuleringar för aktiebolag, särskilda bolag med vinstbegränsning (SVB-bolag), utdelningsbegränsningar, bemanningskrav och kvalitetskrav. Man finner att dessa vägar inte är framkomliga utan väljer en annan metod; att föreslå en vinstbegränsning som ska gälla avkastningen på det operativa kapitalet. Denna konstruktion är central för utredningen och skapar också en förståelse för varför näringslivet är så upprörd över utredningens förslag.

Read Full Post »