När man på 1840-50-talen diskuterade om staten skulle ta ansvar för att bygga järnvägar i Sverige hävdade motståndarna att sådana aldrig skulle kunna bära sig. Sverige var för fattigt och för vidsträckt för att ha råd med sådant, och staten skulle för alltid behöva betala underskottet i verksamheten.
Förespråkarna, bland annat företrädda av finansministern Johan Gripenstedt gav motståndarna rätt. Men de hävdade att argumentet var helt vid sidan av. Järnvägarnas uppgift var inte att vara en mjölkko för staten. Den var att industrialisera Sverige och den vägen göra Sverige rikt. (mer…)
