Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Miljö och ekologi’

[Av Torbjörn Vennström]

Nu har EU-länderna fattat principbeslut om det framtida systemet för handel med utsläppsrätter som omfattar mängder med företag i Europa som släpper ut stora mängder koldioxid; kolkraftverk, fjärrvärmeverk, stålverk och liknande. Utsläppsrätterna ger företagen rätt att släppa ut koldioxid upp till en viss mängd. Företag kan sälja oanvända utsläppsrätter till andra som vill öka sina utsläpp.

Idén med systemet är att tillämpa marknadsekonomiska principer för att få ner utsläppen av växthusgaser. Det går sådär. Politikernas ambition att använda marknadens mål att tjäna pengar som verktyg för att nå det politiska målet att få ner utsläppen, fungerar tyvärr allt för väl i omvänd riktning. Företagen använder utsläppssystemet som verktyg för att nå sina mål; att tjäna pengar. (mer…)

Read Full Post »

[Av Torbjörn Vennström] Miljörörelsen har länge hävdat att de pågående förhandlingarna om ett harmoniserings- och investeraravtal (TTIP) mellan USA och EU kan innebära hot mot staters möjligheter att bedriva en aktiv miljöpolitik. Den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström har försökt påskina att EU inte kommer att gå med på ett avtal som innebär en sämre miljö- eller livsmedelspolitik inom EU.

De läckor som med jämna mellanrum kommer från de hemliga förhandlingarna visar dock att Malmström försöker föra Europas medborgare bakom ljuset. (mer…)

Read Full Post »

Det kan inte ha undgått någon att det råder bostadsbrist i storstäderna. Ett i princip kollapsat byggande i samband med fastighetskraschen i början av 90-talet har lämnat sina spår. Och på det politiska planet har responsen blivit kraftig – länsstyrelsen i Stockholm talar om att det behövs 15.000-20.000 nya lägenheter om året i Stockholms län, och båda blocken tävlar om vem som vill bygga mest.

Retoriskt, i alla fall. När det kommer till förverkligande skruvas ambitionerna ner, och har gjort så länge. Enligt Boverket beror mycket på att den byråkratiska apparaten inte hänger med, och ett exempel på detta är den nu pågående planeringen av området runt Brommaplan. (mer…)

Read Full Post »

Vi är hjärntvättade, anser Mariana Mazzucato:

Dagens utmaningar (t.ex. att skapa ett fossilfritt samhälle, min anmärkning) som kombinerar sociala, politiska, ekonomiska och tekniska ambitioner, är faktiskt det ‘nya uppdrag’, som kräver en liknande om inte högre nivå av visionära investeringar och statlig kapacitet (som att sätta en man på månen, min anmärkning).

Ändå genomlever vi en kris för fantasin när det gäller statens roll i ekonomin, vad Judt kallar en ‘diskursiv’ strid. Genom att begränsa vår förståelse för den roll som den offentliga sektorn spelar till en som bara ‘administrerar’,’fixar’, ‘reglerar’, ‘spenderar’, ‘lägger sig i’, och i bästa fall ‘underlättar’ och ‘sänker risken för’ den privata sektorn, kan vi inte tänka kreativt om hur man kan låta den offentliga sektorn stå för den vision, det risktagande och de investeringar som krävs för att leda och strukturera de nödvändiga transformerande förändringarna.

(mer…)

Read Full Post »

[Av Torbjörn Vennström] Den dominerande ekonomiska diskursen går ut på att vi med teknisk utveckling, ekonomisk konkurrens och tillväxt lyckats skapa ett välstånd utan motstycke i mänsklighetens historia. Idén är också att detta välstånd kan komma alla till del bara vi fortsätter på den inslagna vägen. Nu försöker också kapitalstarka och tunga aktörer argumentera för att detta också är nycklarna till att lösa mänsklighetens största utmaningar som vi nu ställs inför – klimathotet och utarmningen av den biologiska mångfalden.

Detta är tydligt t ex i den debattartikel som LO, Svenskt Näringsliv och LRF gick ut med i DN debatt 24/8(mer…)

Read Full Post »

[Av Torbjörn Vennström] Jan Wiklund har i ett förtjänstfullt inlägg visat finansliberalismens stora betydelse som drivkraft för ökad ojämlikhet, och vilka kostnader för samhället som helhet den ideologin bidrar till. Allt större förmögenheter (och därmed makt) koncentreras till en allt mindre andel av befolkningen. Pengarna finns inte där de behöver göra nytta.

Ett tydligt och ödesmättat exempel är klimathotet. Världens rika länder åtog sig för några år sedan att bidra till en snabbstartande grön fond för klimatsatsningar i utvecklingsländerna. Fonden sattes till ynka 10 miljarder dollar. Ländernas löften uppgår först idag till sammanlagt 9,6 miljarder dollar.

Det kan kontrasteras t ex mot att de rika länderna subventionerar fossilbränsleexploatering med 88 miljarder USD per år. (mer…)

Read Full Post »

Efter att jag under större delen av mitt liv knappast kommit ihåg en enda dröm har jag på senare tid  väckts av att jag hamnat i en helt omöjlig logistiksituation. Jag har varit på olika typer av resa med ansvar för barn, egna och andras, råkat i svårigheter, kommit vilse, tappat bort nycklar, mobil etc.

Lite samma kallsvettiga känsla infinner sig när jag läser Naomi Kleins senaste bok ”This changes everything” eller ser ett utomordentligt tv-program om Amazonas: http://www.svtplay.se/video/2472073/planetens-granser/avsnitt-2 . Jag har svårt att tro att jag är ensam om denna känsla. Det måste vara en mycket stor andel av befolkningen som innerst inne vet att Jorden är på väg mot en klimatkatastrof. Men samtidigt har en (nästan) lika stor andel lyckats förtränga denna insikt i vardagslivet. ”Vad spelar det för roll vad lilla jag gör? Planet till Thailand går ju vare sig jag är med eller ej.” På sätt och vis kan man väl säga att denna förträngningsmekanism är sund. Effekten av de individuella besluten är marginell. Vad som krävs är att väldigt många agerar gemensamt samt politiska beslut. Det närmaste vi kommer en sådan förändring är väl frågan om vinsterna i välfärden.

Den politiska debatten handlar ju väldigt mycket om vardagslivet (jobben, skolan osv) och det är därför inte så märkligt att  klimatfrågan försvinner så länge de flesta av oss förtränger den. Men det sjuka i sammanhanget är ju att det måste till debatter och beslut som rör just vardagslivet; resor, boende, konsumtionsnivåer, för att vi på allvar ska kunna tackla klimatkrisen. Men för att dessa debatter och beslut ska utgå från rätt förutsättningar så krävs att klimatfrågan lyfts flera medvetandenivåer hos stora befolkningsgrupper. Och hur ska det gå till?

Uppenbarligen räcker det inte med att presentera fakta. Det måste till känslor, starka känslor. En tanke är att hela tiden prata om barn och barnbarn. Min mardröm med den låsta bilen som börjar rulla med ungarna väl och trafiksäkert fastspända och du hittar inte nyckeln! Kanske ska vi i alla tänkbara sammanhang kräva av politikerna att de presenterar sin syn på hur världen och samhället ser ut om 20 år när mitt barnbarn ska bilda familj?

 

 

Read Full Post »

Older Posts »