Inga städer i världshistorien har byggts av folkliga resningar*)

Göran Therborns bok Cities of power lämnar en egendomlig otillfredsställelse efter sig. I synnerhet kapitlet People rising. Inget fel på beskrivningen av hur städer ser ut efter att dessa folkliga resningar har ägt rum, men hur har det blivit som det blev?

Alla revolutionära regimer, och naturligtvis också mer måttliga post-resningsregimer, har bestått i kompromisser. Dels mellan de rörelser som burit upp resningen och de makter som styrt före och provocerat denna, dels mellan de klasser eller beståndsdelar som resningen har bestått av. Inte minst har de senare påverkat stadsbygget efteråt.

Read Full Post »

Till och med boendekostnaderna är ett skäl till klimatomställning

Jag har tidigare, på annan plats, sagt att de höga bostadspriserna beror på att det finns för få bostäder. Sen 1990 har vi blivit 1,8 miljoner personer fler i Sverige, men bostäderna har bara blivit 0,9 miljoner fler – och utan att det finns nån statistik på det kan man anta att alltfler av bostäderna ligger på fel plats. I storstäderna, t.ex. Stockholm (se första länken), har folkmängden ökat proportionellt mer och proportionellt färre bostäder har byggts. Fler och fler slåss om samma mängd bostäder och bjuder över varandra. Tillgång och efterfrågan styr.

Men det kan också finnas andra skäl till att priserna, såväl köpepriser på bostadsrätter och småhus som de ”marknadsmässiga” hyrorna, går upp.

Read Full Post »

Det finns bättre alternativ än både marknadshyror och bruksvärdeshyror

Striden mellan dom som vill ha marknadshyror och dom som vill behålla nuvarande system böljar fram och tillbaka. Tyvärr har ingen av dom rätt. Eller båda.

Read Full Post »

Det fins fortfarande för lite bostäder vilket leder till höga priser

I höstas började priserna på bostäder i Stockholm att plana ut och till och med sjunka något. Plötsligt kostade en kvadratmeter ”bara” 57.000 kr i genomsnitt i Storstockholm. Kanske inte oväntat; de senaste åren har det byggts mycket, och ökat utbud brukar leda till lägre priser.

Mycket riktigt grep paniken omkring sig och byggandet sjönk snabbt. De som redan hade investerat fast sig i bostäder utnyttjade sina politiska kontakter för att förhindra ett mer allmänt prisfall, kan man tänka sig.

Read Full Post »

En smula idealistiskt om finansekonomin

Katalys’ rapport Finansialiseringen av Sverige är såvitt jag vet det första svenska försöket att med vetenskapliga ambitioner beskriva hur traditionell industri har ersatts av tjäna pengar på pengar. Även om försöket inte är i alla delar lyckosamt.

Kärnan i den traditionella industriekonomin var ju att industrin som helhet tjänade pengar på att sälja varor till konsumenter, varpå arbetare och kapitalister slogs om förtjänsten. På något vis låg det i bådas intresse att vara generös eftersom ju ingen skulle kunna köpa varorna om inte vinsterna var någotsånär jämnt spridda i samhället; resultatet blev också att industrisamhället – från 1945 till 1980 ungefär – var det jämlikaste samhälle vi har sett på flera tusen år.

Det finansialiserade samhället fungerar helt annorlunda säger rapporten. Där tjänar man pengar på att skriva upp värdet på sånt som redan finns, varpå man belånar detta. Eftersom produktion är irrelevant och sköts i Kina finns inget behov av att sprida några inkomster utan de kan med fördel samlas hos ett litet fåtal medan resten får allt högre skulder.

Read Full Post »

Alla har rätt till stad

På 70-80-talen, när vi i miljörörelsen försökte få gehör för tankar om en tät, transportsnål stad hade vi oftast Hyresgästföreningen emot oss. På den tiden var det en självklarhet att många nya bostäder (Hyresgästföreningens mål) var samma sak som många nya perifera förorter, sammanbundna av motorvägar. Det hade det varit så länge någon kunde minnas, och det fanns inget skäl att ifrågasätta det.

Därför blir man extra glad när just Hyresgästföreningen gör just detta.

Read Full Post »

Bäst att inte förta sig?

Det kan inte ha undgått någon att det råder bostadsbrist i storstäderna. Ett i princip kollapsat byggande i samband med fastighetskraschen i början av 90-talet har lämnat sina spår. Och på det politiska planet har responsen blivit kraftig – länsstyrelsen i Stockholm talar om att det behövs 15.000-20.000 nya lägenheter om året i Stockholms län, och båda blocken tävlar om vem som vill bygga mest.

Retoriskt, i alla fall. När det kommer till förverkligande skruvas ambitionerna ner, och har gjort så länge. Enligt Boverket beror mycket på att den byråkratiska apparaten inte hänger med, och ett exempel på detta är den nu pågående planeringen av området runt Brommaplan.

Read Full Post »

Ett annat sätt att bygga fler bostäder

Förre chefen för Arkitekturmuseum Jöran Lindvall berättar i en artikel i SvD att det offentliga idag lägger ut lika mycket på rotavdrag som staten på sin tid la ut på räntesubventioner för att hålla nere hyrorna. Det var något den slutade med för att det ansågs ”för dyrt”, säger Lindvall. Staten lägger alltså ner lika mycket idag – med skillnaden att bidragen idag går riktat till över- och medelklassen istället för alla rakt av.

Alltså ytterligare ett exempel på hur ”liberalisering” i första hand innebär att offentliga medel styrs till folk som inte behöver det. Ett annat exempel är ju vårdvalet i Stockholm.

Read Full Post »

Maktskiftet i Stockholm betydde något – men inte nog

Jodå – visst har maktskiftet i Stockholms stadshus betytt något. Det visade sig på den utfrågning Gemensam Välfärd arrangerade med majoriteten på ABF i början av december.

Read Full Post »

I valet mellan bostäder och motorvägar…

Helsingfors stad har beslutat bygga om alla sina stadsmotorvägar till gator. Enligt den generalplan som antogs i slutet av förra året  är det intill motorvägarna som den bästa marken finns, och bygga måste man. I kampen mellan bostäder och biltrafik är det bostäderna som vinner.

Alltså i Helsingfors.

Read Full Post »