Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ju ojämlikare belöningen är för professionella bollspelare, desto sämre går det för laget. Både i USA och i Japan. Orsaken är att ingen då tjänar på att hjälpa någon annan; tvärtom kan man inför chefen framstå som den briljante om man kan få de andra att misslyckas.

Läs mer »

Vad är den yttersta orsaken till Ukrainakriget?

Liberaler hänvisar till Rysslands eviga ondska, på närmast religiöst maner. S.k. anti-imperialister hänvisar till USAs lika eviga ondska. Själv har jag hänvisat till de gamla i-ländernas chockartade upptäckt att de inte hade någon kontroll över de globala varukedjorna och beredde sig att upprätthålla dem med våld, samt övriga staters (t.ex. Rysslands) rädsla för hur lätt de kunde drabbas av detta våld om de inte passade sig.

Världsbankens förre statistikchef Branko Milanović ansluter sig närmast till min förklaring men pekar särskilt på hur ingrott detta beteende har blivit.

Läs mer »

Ett seriöst företag strävar efter kontroll – över råvaror, anställda, teknikutveckling, lagar, institutioner och marknader. Inte efter största möjliga kortsiktiga vinst, det slutar bara som för Frödings bondsnåle. Om man har kontroll kommer vinsten automatiskt.

Men kontroll är problematiskt. Alla led kan inte kontrolleras. Ofta måste kontroll av ett köpas med att man ger efter på kontrollen på ett annat.

Läs mer »

”Fin de la excepción nórdica”, slut på det nordiska undantaget, läste jag över axeln på en man som var försjunken i den allt annat än avantgardistiska spanska tidningen La Vanguardia. Jag har inte kunnat googla fram artikeln, antagligen är den begränsad till prenumeranter. Men det är så det ser ut från borgerligt europeiskt håll: Äntligen är det slut på egensinnigheten i Norden, äntligen är vi som alla andra.

Möjligen är de lite sent ute; Times of Indias chefredaktör Shastri Ramachandaran beskrev i en ledare för mer än 20 år sen Sverige som det såg ut från Indien, eller kanske Syd i allmänhet:

… today Sweden is commonplace and acquiescent, just one of 15 EU members, an unofficial partner of Nato and often an unthinking ally of Washington.

Läs mer »

Flera politiska partier agiterar för att Sverige behöver mer kärnkraft. Det antas inte bara hjälpa mot den globala uppvärmningen utan också mot höga elpriser. Se till exempel här och här.

Nu är detta uppenbarligen bara en s.k. politisk sanning, enligt en skrift som KTH, Chalmers och Lunds tekniska universitet har ställt sig bakom: Är kärnkraften nödvändig för en fossilfri, svensk, elproduktion?.

Läs mer »

För lite sen meddelade min telefonoperatör Telenor att mitt abonnemang skulle upphöra. Det var i strid med ett nytt EU-direktiv att jag kunde bo i ett land och ha abonnemang i ett annat.

Vilket kanske förvånar. Poängen med EU var ju just fri handel mellan medlemsländerna (med sprit som undantaget för Sveriges del). Men, som en jeppe på svenska EU-kontoret konstaterade när jag frågade: om ett telefonbolag i ett land har alltför fördelaktiga villkor kommer ju alla att välja det, och detta skulle skapa kaos.

EU har alltså upptäckt att frihandel skapar kaos. Dvs ungefär vad vi sa så tidigt som 1992, och som Karl Polanyi konstaterade redan 1944.

Läs mer »

Jag har sagt det förut: Ryssland är ett fattigt och svagt land som man inte behöver vara rädd för – nu ännu mindre än på 80-talet.

Nu har jag också fått stöd av en lettisk general: Ukrainakriget har visat att ryssarna inte är så bra som vi trodde. Vårt säkerhetsläge är snarast bättre än vi trodde.

Man kan då fråga sig vad det svenska etablissemanget är så ängsligt över att det måste ge sig under USAs alltför skakiga och opålitliga beskydd – som dessutom handlar mer om angrepp än om försvar.

Det är för övrigt inte bara den lettiske generalen som håller med mig.

Läs mer »

Lite till mans har vi skyllt åtstramningar, marknadiseringar, NPM, privatskolor och profitdriven vård på ”nyliberalismen”. Andra av oss har varit noga med att påpeka att ismer inte kan göra något, det kan bara människor – så har t.ex. David Harvey cyniskt påpekat att det vi kallar nyliberalism bara är överklassens naturliga program, och José Gabriel Palma har i synnerhet pekat ut finansbranschen och bil/oljekomplexet. Dessutom, påpekar Philip Mirowsky, finns det inte en människa idag som påstår sig vara nyliberal.

Ändå fortsätter deras program att tillämpas, som en zombie som inte kan förstå att den är död, trots att kraschen 2008 borde ha diskrediterat det för tid och evighet.

Mirowsky, som är ekonomihistoriker till yrket, har därför grävt i dokumenten och funnit att det en gång i tiden faktiskt fanns ett gäng självutnämnda nyliberaler som hävdade just det som vi idag kallar nyliberalism och lite till. Och de hade häpnadsväckande framgång – inte minst, naturligtvis, för att de artikulerade exakt det överklassen alltid har tyckt men hade svårt att själv finna ord på.

Läs mer »

Att undernäringen ökar i världen, vilket jag påpekade i en tidigare artikel, bör kompletteras med att det gör rikedomen också. De rikaste tio människorna i världen tjänar mer än 1,3 miljarder dollar om dagen, och varje dag kommer en ny miljardär till. Detta inte beroende på dessas framgångsrikt produktiva kapitalistiska verksamhet, utan på grund av ren socialhjälp från regeringar, i form av såkallad ”quantitative easing”, QE: mer pengar i systemet utan någon som helst koll på vart de tog vägen.

Cambridgeekonomen José Gabriel Palma förklarar varför och hur.

Läs mer »

Lagom till jul skrev Emmanuel Macron och Mario Draghi ett manifest där de krävde reform av EU:s budgetregler. Det går inte att ha ett system som förbjuder investeringar, hävdade de.

Emellertid lär det bli svårt att ändra något, anser den franska ekonomitidskriften Alternatives Economiques. De regler som finns nu är ett resultat av den så kallade Stabilitets- och tillväxtpakten. Och för att rubba den måste alla vara överens.

Läs mer »

%d bloggare gillar detta: