Feeds:
Inlägg
Kommentarer

År 1968 vann Tricky Dick Nixon presidentvalet i USA på löftet om lag och ordning. Det var det svarta ghettot som skrämde. Inte bara genom upplopp och kriminalitet, utan också, och kanske främst – enligt sociologen Randall Collins – genom svarta ungdomars vana att ge fingret åt majoritetssamhället och be det dra åt helvete:

I det vanliga amerikanska samhället är offentliga möten milt tillmötesgående; gettots gatustilar är till stor del konfrontativa från deras sida som dominerar situationen och konfrontationsundvikande från de som är i situationsmässigt underläge. Anderson noterar att svarta ungdomar ibland använder gatukoden situationsmässigt för att skrämma vita, och beger sig ut i medelklassområden för att göra detta” (Interaction ritual chains, s 283).

Läs mer »

Alliansen mellan arbetarrörelse och modernistisk urban medelklass, som inleddes i början av 1800-talet, var otroligt fördelaktig för båda parter. Den modernistiska urbana medelklassen tog plats i regeringar och andra styrorgan, och arbetarna fick medborgarskap och köpkraft. Alliansen tog slut ungefär 1975.

Jag har föreslagit på annan plats att de som bröt den i första hand var den övre statsbyråkratin som upptäckte att den kunde få bättre villkor om den sålde sig till det s.k. näringslivet. Men ekonomen Dean Baker vill fördela ansvaret bredare än så:

Läs mer »

Ju ojämlikare belöningen är för professionella bollspelare, desto sämre går det för laget. Både i USA och i Japan. Orsaken är att ingen då tjänar på att hjälpa någon annan; tvärtom kan man inför chefen framstå som den briljante om man kan få de andra att misslyckas.

Läs mer »

Vad är den yttersta orsaken till Ukrainakriget?

Liberaler hänvisar till Rysslands eviga ondska, på närmast religiöst maner. S.k. anti-imperialister hänvisar till USAs lika eviga ondska. Själv har jag hänvisat till de gamla i-ländernas chockartade upptäckt att de inte hade någon kontroll över de globala varukedjorna och beredde sig att upprätthålla dem med våld, samt övriga staters (t.ex. Rysslands) rädsla för hur lätt de kunde drabbas av detta våld om de inte passade sig.

Världsbankens förre statistikchef Branko Milanović ansluter sig närmast till min förklaring men pekar särskilt på hur ingrott detta beteende har blivit.

Läs mer »

Ett seriöst företag strävar efter kontroll – över råvaror, anställda, teknikutveckling, lagar, institutioner och marknader. Inte efter största möjliga kortsiktiga vinst, det slutar bara som för Frödings bondsnåle. Om man har kontroll kommer vinsten automatiskt.

Men kontroll är problematiskt. Alla led kan inte kontrolleras. Ofta måste kontroll av ett köpas med att man ger efter på kontrollen på ett annat.

Läs mer »

”Fin de la excepción nórdica”, slut på det nordiska undantaget, läste jag över axeln på en man som var försjunken i den allt annat än avantgardistiska spanska tidningen La Vanguardia. Jag har inte kunnat googla fram artikeln, antagligen är den begränsad till prenumeranter. Men det är så det ser ut från borgerligt europeiskt håll: Äntligen är det slut på egensinnigheten i Norden, äntligen är vi som alla andra.

Möjligen är de lite sent ute; Times of Indias chefredaktör Shastri Ramachandaran beskrev i en ledare för mer än 20 år sen Sverige som det såg ut från Indien, eller kanske Syd i allmänhet:

… today Sweden is commonplace and acquiescent, just one of 15 EU members, an unofficial partner of Nato and often an unthinking ally of Washington.

Läs mer »

Flera politiska partier agiterar för att Sverige behöver mer kärnkraft. Det antas inte bara hjälpa mot den globala uppvärmningen utan också mot höga elpriser. Se till exempel här och här.

Nu är detta uppenbarligen bara en s.k. politisk sanning, enligt en skrift som KTH, Chalmers och Lunds tekniska universitet har ställt sig bakom: Är kärnkraften nödvändig för en fossilfri, svensk, elproduktion?.

Läs mer »

För lite sen meddelade min telefonoperatör Telenor att mitt abonnemang skulle upphöra. Det var i strid med ett nytt EU-direktiv att jag kunde bo i ett land och ha abonnemang i ett annat.

Vilket kanske förvånar. Poängen med EU var ju just fri handel mellan medlemsländerna (med sprit som undantaget för Sveriges del). Men, som en jeppe på svenska EU-kontoret konstaterade när jag frågade: om ett telefonbolag i ett land har alltför fördelaktiga villkor kommer ju alla att välja det, och detta skulle skapa kaos.

EU har alltså upptäckt att frihandel skapar kaos. Dvs ungefär vad vi sa så tidigt som 1992, och som Karl Polanyi konstaterade redan 1944.

Läs mer »

Jag har sagt det förut: Ryssland är ett fattigt och svagt land som man inte behöver vara rädd för – nu ännu mindre än på 80-talet.

Nu har jag också fått stöd av en lettisk general: Ukrainakriget har visat att ryssarna inte är så bra som vi trodde. Vårt säkerhetsläge är snarast bättre än vi trodde.

Man kan då fråga sig vad det svenska etablissemanget är så ängsligt över att det måste ge sig under USAs alltför skakiga och opålitliga beskydd – som dessutom handlar mer om angrepp än om försvar.

Det är för övrigt inte bara den lettiske generalen som håller med mig.

Läs mer »

Lite till mans har vi skyllt åtstramningar, marknadiseringar, NPM, privatskolor och profitdriven vård på ”nyliberalismen”. Andra av oss har varit noga med att påpeka att ismer inte kan göra något, det kan bara människor – så har t.ex. David Harvey cyniskt påpekat att det vi kallar nyliberalism bara är överklassens naturliga program, och José Gabriel Palma har i synnerhet pekat ut finansbranschen och bil/oljekomplexet. Dessutom, påpekar Philip Mirowsky, finns det inte en människa idag som påstår sig vara nyliberal.

Ändå fortsätter deras program att tillämpas, som en zombie som inte kan förstå att den är död, trots att kraschen 2008 borde ha diskrediterat det för tid och evighet.

Mirowsky, som är ekonomihistoriker till yrket, har därför grävt i dokumenten och funnit att det en gång i tiden faktiskt fanns ett gäng självutnämnda nyliberaler som hävdade just det som vi idag kallar nyliberalism och lite till. Och de hade häpnadsväckande framgång – inte minst, naturligtvis, för att de artikulerade exakt det överklassen alltid har tyckt men hade svårt att själv finna ord på.

Läs mer »

%d bloggare gillar detta: