Feeds:
Inlägg
Kommentarer

[Av Johan Norlin]

Alla människor arbetar, men alla får inte betalt för det. Föräldrar som ställer upp som tränare i barnens idrottslag, kvinnor som tar hand om sina åldrade föräldrar, pensionärer som passar barn och hjälper släkt och vänner med både det ena och det andra – alla tar de av sin tid och kraft för att ge något till omgivningen. Arbete ger mening åt tillvaron, det ger gemenskap och det kan ge pengar i plånboken. Att arbeta är att leva sägs det. Men hur mycket arbete mår vi bra av? Läs mer »

Annonser

[Av Jan Wiklund och Andrea Söderblom-Tay, ordförande för Jordens Vänner]

Regeringens förslag till nio nya superförorter runt Stockholm är hundra år efter sin tid. Det enda de kan leda till är ökad trafik.

Det är mer än hundra år sen tanken dök upp att man skulle kunna ”avlasta” storstäder genom att bygga satellitstäder till dem en bit ut. Många städer har försökt greppet, men det har aldrig någonsin lyckats. Enda resultatet har blivit ökad pendling. Läs mer »

Ekonomipristagaren Amartya Sen är främst känd för två påståenden. Att någon svältkatastrof aldrig har inträffat där folk har haft påtryckningsmöjligheter på myndigheterna. Och att ekonomisk utveckling bör mätas i hur stor förmåga folk har att ta de initiativ de vill.

Det första är nog sant. Det andra reser en del oroande frågor. Läs mer »

För landsbygden gäller allemansrätten – rätten att göra allt som inte stör eller förstör, även på andras mark. Vi vet alla ungefär vad som är tillåtet, det är kulturellt nedärvt, även om ”allemansrätt” inte fanns inskriven i lagen förrän 1940, och då på det mest svävande vis.

Nu har konstnären Jan Rydén börjat en diskussion om hur en allemansrätt borde se ut i staden.

Den främsta skillnaden är att alla avstånd är mycket mindre i staden och den allmänna störningsnivån så mycket högre. Även för allemansrätten borde därför tillåten störning vara större, men förstås inte hur stor som helst. Läs mer »

Trumps fastklamrande vid den gamla fossilekonomin beror nog inte bara på elakhet och/eller korruption. Det liknar mer regrediering.

USA dominerade en gång solenergibranschen. Men dominansen slarvades bort, genom en pervers företagskultur toppad med pervers ideologi. Ja, vi europeer ska kanske inte förhäva oss, vi är näsan lika illa ute själva.

Hur det gick till beskrivs av en svensk vetenskaplig artikel, skriven av Max Jerneck på Handelshögskolan. Läs mer »

For Velferdsstatens Asbjørn Wahl sa det redan efter norska kommunalvalet:

Mye tyder på at venstresida vant på steder der de reelle konfliktlinjene i samfunnet kom klarest til uttrykk (eksempelvis privatisering og konkurranseutsetting av velferdstjenester). Steder som Tromsø, Bodø, Karmøy, og kanskje også Oslo er eksempler på det. I Oslo er det i tillegg viktig å notere seg at forslag om å innføre eiendomsskatt ikke hindrer venstresida + MDG i å vinne valg, når en slik skatt på de mest bemidlede i samfunnet begrunnes ut fra behovet for bedre velferd. Dette på tross av at Høyre etter hvert mobiliserte alle sine divisjoner, og ikke så rent få falske rykter, i sitt desperate forsøk på å gjøre denne saken til valgvinner. Resultatet er i alle fall fullstendig i strid med kommunikasjonsekspertenes tilsløringsstrategier og deres såkalte flytvelger-teorier.

Och Owen Jones säger det nu efter Labours sensationella uppryckning:

[T]his was about millions inspired by a radical manifesto that promised to transform Britain, to eliminate injustices, and challenge the vested interests holding the country back.

Vad än valanalytiker säger om marginalväljare: Sossar vinner val när de övertygar väljarna om att de verkligen är sossar. De förlorar när de blir för lika sina motståndare.

I kommentarerna till det franska valet sägs det att alternativet till att låta marknaden styra är ”nationalism och protektionism”. Så säger dagstidningarnas liksom TV1s och TV2s kommentatorer och så säger till och med Helle Klein i Dagens Arbete.

Ändå är det ju uppenbart att det enda land som det går riktigt bra för, Kina, tänker helt annorlunda och vägrar att låta sig fångas i den här skenkonflikten. Där definieras den ekonomiska politiken snarare som gigantiska offentliga investeringar i produktion, och institutionella ordningar för att göra investeringarna produktiva. Läs mer »