Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Trettonhundratalshistorikern Abd-ur-Rahman Ibn Khaldūn har kallats världens första sociolog. Det blev han när han tvingades beskriva en särskild samhällsmekanism för att förklara alla uppgång och fall i sitt Maghreb. Mekanismen kallade han asabiya, ett begrepp som hans översättare till europeiska språk har grubblat sig fördärvade på och för det mesta lämnar oöversatt.

Hans sentida uttolkare Peter Turchin översätter det helt enkelt med ”förmåga till kollektiv handling” och finner att det fungerar lika bra för att beskriva staters uppkomst i Europa under medeltiden. Alla stater, säger han, förutsätter ett grundande kollektiv som agerar gemensamt. Och liksom Ibn Khaldūn finner han att när förmågan att göra detta försvinner så kollapsar deras stat. (Han varnar t.ex. för att detta håller på att ske i USA just nu).

Men begreppet kan också användas om varför, och när, medborgarna kan tvinga fram nån form av demokrati i en stat. Det handlar även då om förmåga till kollektiv handling.

Läs mer »

Privatiseringen av offentliga tjänster såldes bland annat in med att personalkooperativ mycket bättre skulle kunna sköta mycket som stat och kommun hade gjort. Så blev det inte. Personalkooperativ lyser fullständigt med sin frånvaro i välfärdssektorn. Istället är det s.k. riskkapitalister, gärna med bas i laglösa ministater, som styr.

Orsaken tycks vara, menar Bo Rothstein att Sverige till sin konstruktion är mer kapitalistiskt än t.o.m. USA.

Läs mer »

En av de mer osannolika verksamheter som har privatiserats under den senaste generationen är den militära underrättelsetjänsten. Mycket riktigt resulterar det hela i något som bra mycket liknar Graham Greenes klassiker Vår man i Havanna.

Läs mer »

Förra julen skickade jag fem julklappar till Sverige; fyra av dom kom fram. Året innan också. Sen dess har jag slutat skicka julklappar. Att Postnord slarvar med utdelningen borde jag ha vetat.

Men att det är så dyrt att skicka post i Sverige visste jag inte.

Läs mer »

Det syns som om sociala fällor finns även i djurvärlden. Dvs det där fenomenet att om var och en ser efter sina privata intressen slutar det med att det blir ett helvete för alla.

Läs mer »

Att vi är de första på flera hundra år som inte självklart får det bättre än våra föräldrar är ingen ny kunskap. De flesta av oss kanske skulle vara beredda att skylla på den ökande ojämlikheten – den rikaste procenten lägger beslag på allt och lämnar bara smulor åt oss. Men det är mer notoriskt än så.

Läs mer »

När offentlig verksamhet började läggas ut på entreprenader och säljas till bolag från Kanalöarna var detta visserligen en kvantitativ förändring. Så öppet hade det inte gjorts förr. Men tänket som det byggde på var gammalt: att offentlig verksamhet i första hand ska vara billig och gå med vinst.

Läs mer »

Det finns yrkesgrupper som kommer i kläm mellan sina egna överordnade och de som i sista hand ska dra nytta av deras tjänster. En del försöker medla och så mycket de vågar hävda avnämarnas intressen. Sjukvårdspersonal brukar exempelvis ibland göra sig till tolk för patienternas rätt till bra vård, gentemot vårdbolags och landstings budgetfixeringar.

En yrkeskår som ytterst sällan gör så är arkitekterna.

Läs mer »

I Sverige har ojämlikheten ökat snabbare än i de flesta OECD-länder. Men andra OECD-länder har inget att skryta med de heller. Oavsett vilka regeringar dom har är det den rikaste procenten som är mest gynnad.

Den som påstår detta är en spansk ekonom, Pablo Torija.

Läs mer »

Det svenska sättet att lösa en konflikt är att kompromissa. Alla får nåt, ingen körs över. Så har det varit i femhundra år. Men frågan är om den traditionen håller på att ta slut.

Läs mer »