På väg mot Sicilien

I tisdags förskrev sig Stockholms landsting återigen till skattesmitarföretaget Capio som fick förmånen att sköta S:t Görans sjukhus ytterligare nio år i en hemligstämplad process, där möjligheterna till korruption är i det närmaste oändliga.

Många har pekat på hur offentliga pengar rinner ut på det här viset och hur det i praktiken är omöjligt att skydda folk mot vanvård i en organisation som bara är intresserad av snabba vinster. Färre har intresserat sig för hur processen med outsorcing av oundgängliga tjänster på sikt är självförstörande och lämnar uppköparen helt i händerna på säljaren.

Read Full Post »

Dags att anmäla sig…

Till Välfärdskonferensen den 21-22 maj. Tema i år: Fördelning – en fråga om makt.

Read Full Post »

Misstroendekulturen

Jag har redan pekat på hur även socialdemokrater börjar få klarhet i hur vansinnigt offentliga verksamheter styrs enligt det så kallade New Public Management-systemet. Och insikterna sprids förhoppningsvis än mer.

I senaste numret av Tiden beskriver Daniel Ankarloo hur upphandlings- och kontraktsskrivningskulturen skapar kaos och korruption. Sådant som är fullständigt självklart att man gör när verksamheter styrs enligt politik och yrkesetik måste man skriva detaljerade 80-sidiga kontrakt om när det styrs enligt budget och vinstkriterier.

Men, vänta nu! Måste man skriva 80-sidiga kontrakt för att kunna skilja vård från vanvård? Och om 80-sidiga kontrakt plötsligt nu är en förutsättning, hur kunde Sverige ha någon välfärd av kvalitet alls på den tid då inga kontrakt skrevs? Kan inte personalen längre skilja på vård och vanvård? Man hade hoppats att det vore medicinska kriterier hos professionen som garanterade vårdens kvalitet, inte juridiska formuleringar i kontrakt.
80-sidiga kontrakt är ingen lösning – bara förlängningen av en ren perversion. Dem man skriver 80-sidiga kontrakt med är ju inte att lita på.

Det handlar inte om vinst eller inte vinst. Det handlar inte om privat eller offentligt. Det handlar inte ens om det DDR-liknande övervakningssystem som krävs för att efterlevnaden av alla dessa kontrakt ska kontrolleras i efterhand.

Det handlar om att det skapas en misstroendekultur på alla nivåer där man utgår från att folk fuskar och bedrar.

Och om man förväntar sig det värsta av folk så får man det värsta.

Read Full Post »

De 99 procenten

När jag först såg skyltarna från Occupy Wall Street i New York: ”We are the 99%” blev jag rent ut sagt lycklig. En helt ny slogan som alldeles förträffligt sammanfattade situationen, i USA. Men fungerar den i Sverige? Jag har sett flera, t ex Ehrenberg/Ljunggren, använda 90%, (jag själv gjorde det i en redovisning av fördelningen av den disponibla inkomsten) men den siffran har ju inte riktigt samma nerv.

Nåväl, jag har inte riktigt kunnat släppa frågan så jag har tittat lite på SCB:s statistik. Resultatet är intressant.

Read Full Post »

På väg mot en ny feodalism?

I sin bok ”Deras kris – våra lösningar” beskriver Susan George den globala finansiella elit som i snabb takt rakar åt sig enorma rikedomar och politisk makt. Man kan se hennes inledning på ABF-huset i söndags här. Själv har jag i flera år funderat på om inte samhället är på väg in i en ny fas, en slags nyfeodalism där frälset, aristokratin, är i full gång med att skaffa sig samma förmåner som adeln hade på 16- och 1700-talet. Arrogansen och de vidlyftiga vanorna är i alla fall desamma, liksom synen på fattiga och utslagna. Vi kan även byta ut adelns hovintriger mot dagens lobby- och pr-verksamhet. De senaste månadernas utveckling i Europa talar knappast emot min tes och inte heller blir jag övertygad om att jag har fel när jag läser de fyra svenska storbankernas bokslut för 2011.

Read Full Post »