Fram till senmedeltiden hade Europa varit en avkrok i världen. Ledande områden hade istället varit Kina (i första hand), Indien och Islamländerna. Historiker har grubblat hårt över vad den senare europeiska framgången och de övrigas tillbakagång egentligen berodde på, utan att komma till något slutgiltigt resultat.
Oftast har man skyllt på*) att Europa utvecklade en del institutioner som var gynnsamma för teknisk utveckling. Detta för att de europeiska staterna konstant låg i gräl med varandra och därför var extremt beroende av skatteintäkter för att hålla sin konkurrenskraft uppe. Medan de andra dominerades av var sitt imperium som kunde kosta på sig att slumra vidare.
Timur Kuran har jämfört Europa med islamländerna, som efter femhundra år av lysande utveckling plötsligt tröttnade nån gång på 1200-talet.
Han finner tre förklaringar. Två av dom bör man nog ta till sig i Europa.
Den ena var att islamländerna aldrig kom på idén med juridiska personer, bortsett från stiftelser med eviga stiftelseurkunder för något gott syfte. Följaktligen var det omöjligt där att göra större satsningar än enskilda, eller en liten grupp, kunde klara av. Men varför kopierade de då inte helt enkelt den europeiska idén?
Den andra var att den islamska staten var, som Kuran säger, libertariansk. Den ansåg det vara hädelse att staten skulle ta ekonomiska initiativ – medan europeiska stater inte gjorde annat. Hela tiden från trettonhundratalet var de europeiska staterna som sagt upptagna med att förbättra sitt skatteunderlag genom att på alla vis gynna ekonomisk verksamhet där.
Den indiska historikern Prasannan Parthasarati berättar om ett belysande fall. På 16-1700-talen översvämmades världen av billiga och bra indiska textiler. Indien var då lite som Kina idag – ett industriellt centrum för världen. De europeiska staterna gjorde vad de kunde för att rädda sin egen industri med tullar och understöd – men UK gjorde mer: de finansierade och organiserade metodutveckling, tills de efter 1750 kunde tillverka textiler bättre och billigare än Indien.
Medan det imperium som dominerade Västasien och Nordafrika, det Ottomanska, nöjde sig med att tycka det var bra att konsumenterna kunde köpa billigt. Ungefär som de europeiska staterna idag. Så deras textilindustri slogs ut, och de kunde inte haka på den industriella utveckling som tog fart på 1800-talet.
Den tredje orsak som Kuran för fram förklarar varför islamländerna inte kopierade framgångsrika tekniker från andra delar av världen. Kuran menar att de efter fem hundra år av överlägsenhet helt enkelt hade blivit högfärdiga. De ansåg att deras modell var perfekt och inte behövde idéer utifrån.
Inte minst denna tredje orsak skulle vi må bra av att ta till oss i Europa.
- Fotnot: En alternativ förklaring är att vi hade tillgång till billigt kol i Europa, som gjorde industrialisering billig. Men kol började betyda något först ca 1830.
Jag tror mest på att framgången var en bieffekt av att europas länder på olika sätt konkurrerade och samarbetade med varandra. De hade olika förutsättningar så ingen kunde dominera de andra på egen hand och de var så många att olika konstellationer alltid var möjliga. Den europeiska eliten behövde vara bra på att finna reella och gynnsamma möjligheter i en farlig värld för att överleva. Europa tog verklig fart när den ideologiska styrningen försvann iom reformationen. Det fanns inte längre någon som helst föreställning om att alla egentligen spelade i samma lag.
Vi kommer behöva en ny reformation men nu mot en annan slags papister i Bryssel.
”… islamländerna som efter femhundra år av lysande utveckling plötsligt tröttnade nån gång på 1200-talet.”
Jag undrar, vilken roll spelade den förödelse som Djingis Khan och hans arvtagare åstadkom i flera islamländer?
Martin: Förslagen – från grundligt insatta forskare – är som sagt otaliga. Jag har försökt lista dom i min folkrörelsebok, se pdf-upplagan på http://www.folkrorelser.org/demokratins/demokratins-bok-2019.pdf, sidan 35. Kanske alla hade betydelse? Men jag lutar nog också, som du, åt att statskonkurrensen, och därmed tvånget att utveckla landets ekonomi, betydde mest.
Kerstin: Möjligt. Även Kinas utveckling bröts ju, kanske av samma skäl. Fast i Kina fortsatte blomstringen i Sydkina i hundra år tills mongolerna kom dit också, det kunde den ju ha gjort i de delar av islamvärlden dit mongolerna aldrig kom.
Otroligt insiktsfullt om värdet av att hålla en stark hemmaindustri vid liv. Och att alltid vilja utvecklas.
🙂