Efter att jag under större delen av mitt liv knappast kommit ihåg en enda dröm har jag på senare tid väckts av att jag hamnat i en helt omöjlig logistiksituation. Jag har varit på olika typer av resa med ansvar för barn, egna och andras, råkat i svårigheter, kommit vilse, tappat bort nycklar, mobil etc.
Lite samma kallsvettiga känsla infinner sig när jag läser Naomi Kleins senaste bok ”This changes everything” eller ser ett utomordentligt tv-program om Amazonas: http://www.svtplay.se/video/2472073/planetens-granser/avsnitt-2 . Jag har svårt att tro att jag är ensam om denna känsla. Det måste vara en mycket stor andel av befolkningen som innerst inne vet att Jorden är på väg mot en klimatkatastrof. Men samtidigt har en (nästan) lika stor andel lyckats förtränga denna insikt i vardagslivet. ”Vad spelar det för roll vad lilla jag gör? Planet till Thailand går ju vare sig jag är med eller ej.” På sätt och vis kan man väl säga att denna förträngningsmekanism är sund. Effekten av de individuella besluten är marginell. Vad som krävs är att väldigt många agerar gemensamt samt politiska beslut. Det närmaste vi kommer en sådan förändring är väl frågan om vinsterna i välfärden.
Den politiska debatten handlar ju väldigt mycket om vardagslivet (jobben, skolan osv) och det är därför inte så märkligt att klimatfrågan försvinner så länge de flesta av oss förtränger den. Men det sjuka i sammanhanget är ju att det måste till debatter och beslut som rör just vardagslivet; resor, boende, konsumtionsnivåer, för att vi på allvar ska kunna tackla klimatkrisen. Men för att dessa debatter och beslut ska utgå från rätt förutsättningar så krävs att klimatfrågan lyfts flera medvetandenivåer hos stora befolkningsgrupper. Och hur ska det gå till?
Uppenbarligen räcker det inte med att presentera fakta. Det måste till känslor, starka känslor. En tanke är att hela tiden prata om barn och barnbarn. Min mardröm med den låsta bilen som börjar rulla med ungarna väl och trafiksäkert fastspända och du hittar inte nyckeln! Kanske ska vi i alla tänkbara sammanhang kräva av politikerna att de presenterar sin syn på hur världen och samhället ser ut om 20 år när mitt barnbarn ska bilda familj?
Read Full Post »
gemensam 