Vad betyder Svenskt Näringslivs försiktiga nytänk om skolan?

Det står nu klart att Svenskt Näringsliv inte är alltför nöjt med kaoset i skolvärlden och gärna ser att staten styr upp det hela, inskränker etableringsfriheten och kompenserar kommunerna för det större ansvar dessa måste ta. ”Marknaden” ses inte längre som ett trollspö som förvandlar allt till guld.

Paradoxalt? Inte nödvändigtvis. Jag sitter just och läser historikern Jan Gletes bok om hur det moderna statssystemet byggdes upp på 1500-talet. Där pekar han på hur det aristokratiska och hierarkiska Habsburgimperiet förlitade sig på marknaden för sina arméer (legosoldater) medan det kapitalistiska och borgerliga Holland byggde upp Europas första byråkratiska statliga militärapparat.

Det fanns orsaker till det.

[Byråkratiska] organisationer kan erbjuda en överlägsen form av kontroll om marknadsförhållandena präglas av stor osäkerhet, om det finns få leverantörer, om långvariga kontrakt är nödvändiga, om en hög grad av ”tillgångsspecificitet” är inblandad och om det finns en hög risk att instruktioner från köpare tolkas på ett opportunistiskt sätt. Komplexa och storskaliga aktiviteter under osäkra förhållanden (som krigföring) samordnas bäst av beslutsfattares synliga händer i en organisation än av den osynliga handen på marknaden. I en sådan situation kan en organisation, som arbetar med tjänstemän vars karriär är nära knuten till organisationens och dess ägares framgång, vara överlägsen externa företagare vars intresse huvudsakligen bestäms av privat vinst. En organisation kan erbjuda högre kvalitet, säkerställa att nödvändiga tillgångar (tyst kunskap, specialkunskaper och komplex hårdvara) alltid är tillgängliga och kan säkerställa att operativa beslut genomförs utan komplikationer med olika avtalsmässiga begränsningar och tolkningskonflikter.

Å andra sidan, om produkter eller tjänster är standardiserade och deras kvalitet och kvantitet är lätta att kontrollera, kan de köpas på den öppna marknaden där konkurrensen kan minska priserna och ge producenter incitament att sänka kostnaderna och förbättra kvaliteten.

Det var helt enkelt så, säger Glete, att Habsburgimperiet förlitade sig på sin överlägsenhet och brydde sig inte om att ompröva gamla vanor. Medan holländarna slogs för livet och måste vara pragmatiska och välja det som var bäst. I deras fall byråkrati istället för marknad. (Holländarna vann, för övrigt, och var överlägsna i hundra år.)

Det är möjligt att det i Svenskt Näringsliv har smugit sig in en och annan industrialist som är orolig för Sveriges framtida industriella kunnande, och som har kunnat tvinga ideologerna och finansnissarna att maka åt sig.

Men helt har de inte lyckats ta makten. Fortfarande accepterar Svenskt Näringsliv i princip ett system som är så dåligt att ingen annan i världen har det, sedan Chile avskaffade det för några år sen. Även skolkoncernerna är medlemmar. Och för överklassen är det också viktigt med de privata företrädesrättigheterna.

Även om de sänker samhället i stort.