För en tid sen klagade jag i en kommentar över att vi inte hade någon aktuell klimatomställningsplan i Sverige; det föreföll som de senaste var från 1990-talet eller så.
Nu har Torbjörn Vennström rapporterat att vi faktiskt har en. Den antogs på klimatriksdagen redan i april.
Där ser man hur man missar den svenska debatten här ute i exilen.
Efter att ha konstaterat att utsläppen fortfarande inte minskar, trots allt prat, går planen igenom bransch för bransch och föreslår en del åtgärder som sammantaget antas minska utsläppen till ungefär en fjärdedel fram till 2035 – från 45 miljoner ton till 12.
Trafiken är den stora boven, säger rapporten – ca 62 procent av alla fossila utsläpp (se s 25). Och det är trögt att ändra på, och kräver dessvärre en del förbud, t.ex. av förbränningsmotorer, samt skatter. Dessa behöver dock ta hårdare i storstäderna där det faktiskt finns andra alternativ än bil, än på landet där det inte finns.
Vidare måste stadsplaneringen ändras helt: istället för rörlighet måste vi sikta mot tillgänglighet – alltså inga fler rutinmässiga vägutbyggnader, men mer närhet och mer gångavstånd. Hyresgästföreningen har talat om 20-minutersstaden, internationellt talar man om 15-minutersstaden.
Hur lång tid det tar innan detta ger effekt säger rapporten inte mycket om. Hur mycket som måste rivas eller flyttas inte heller. Eller vilka investeringar som behövs; de torde vara stora. Vilket inte är något problem så länge vi har arbetslösa människor.
Hur som helst innebär det, säger rapporten, att flyttningen till storstäder försvinner och vänds så att vi kommer närmare maten; i mindre städer blir dessutom de interna transporterna kortare. Emellertid säger inte rapporten något om hur just denna flyttning ska uppnås. Att storstäderna växer oproportionerligt beror på att de branscher som växer mest är de finansiella, och de trivs bäst i globalt uppkopplade storstäder. Mindre orter skulle tjäna på en politik som gynnade produktion istället för spekulation.
Fjärrtrafiken är svårare att komma åt, säger planen. Flyget t.ex. beror ju inte på vad vi gör i Sverige, där behövs internationella åtaganden.
Apropå mat innehåller förstås planen ett program för jordbruket som bör inriktas på ekologiskt kretslopp och att energikrävande insatsprodukter fasas ut. Vilket torde vara tekniskt lätt med tanke på hur beroende jordbruket är av statliga bidrag idag.
Industrin är ett jämförelsevis mindre problem. Dock finns det inom i den energikrävande skogsindustrin åtskilliga omoderna enheter som inte har lärt sig använda modern teknik som försörjer sig med skogsråvara. Mer biobränslen än så behövs för övrigt inte, menar planen; om vi istället går över till ett naturnära skogsbruk med kollagring sparar det in mer koldioxidutsläpp än vad man skulle göra med att odla energiskogar.
Högspänningsledningarna behöver dessutom byggas ut; som de tekniska högskolorna konstaterade för lite sen producerar vi mer vattenkraftsel än vi behöver fast på fel plats.
Emellertid vore detta ingen plan, utan bara fromma förhoppningar, om inte ett avsnitt la fast offentliga ansvar, till exempel:
- Fasa ut alla offentliga subventioner till fossil verksamhet
- Subventionera istället uteslutande energieffektiva verksamheter
- Investera offentliga medel i hållbarhet
- Lagstifta om fördelar för investering i energisnåla verksamheter
- Och till slut lägg om skattesystemet så att de som orsakar stora utsläpp betalar mer och de som orsakar små betalar mindre; i stort är detta proportionellt med inkomsten.
Slutligen innehåller planen ett avsnitt om vad Sverige kan göra globalt. Exempelvis genom att ställa teknik till förfogande för fattiga länder som tvingas utnyttja föråldrad energikrävande teknik. Vilket kanske är det svåraste av allt eftersom det bryter mot det allas krig mot alla som råder i världen idag. Men kanske det är just vad som skulle behövas, även i det perspektivet.
[…] finns redan ett program från klimatrörelsen själv – Klimatomställning för Sverige 2035 – och vad En jord för alla lägger till är i mycket en journalistisk förenkling och betoning […]
[…] finns redan ett program från klimatrörelsen själv – Klimatomställning för Sverige 2035 – och vad En jord för alla lägger till är i mycket en journalistisk förenkling och […]