Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Jesper Meijlings Marknad på villovägar förtjänar att bli grundboken om de senaste tjugo årens marknadisering av offentliga tjänster. Andra har beskrivit konsekvenserna – Mikael Nyberg inom järnvägen, Maciej Zaremba inom vården, PISA och TALIS och kanske också Per Kornhall (som jag dock inte har läst) inom skolan. Men Meijling har beskrivit varför konsekvenserna, med logisk nödvändighet, måste uppstå. Fortsätt läsa »

Två föreställningar om framgång tycks lika spridda trots sin uppenbara brist på verklighetsförankring: att framgången står skriven i stjärnorna och är opåverkbar, och att var och en skapar sin egen framgång med eget arbete.

Verkligheten ligger förstås”mittemellan” – man kan välja att göra allt man vill, till och med att förbättra sitt eget liv, men alla val kostar. Och många val är så dyra att kostnaden överstiger alla resurser en normal människa har tillgång till.

Det intressanta är dock att ju mer man tror på det fria individuella valet, desto omöjligare är det.

Fortsätt läsa »

[av Johan Norlin] När regeringen Bildt genomförde friskolereformen 1992 var argumenten att konkurrensen mellan skolorna skulle ge ökad kvalitet i undervisningen. Kvaliteten mätt i PISA-undersökningarnas resultat har det varit si och så med så nu återstår för friskoleförespråkarna att lyfta fram valfriheten som självändamål.

När föräldrar själva resonerar kring skolvalet kretsar resonemangen kring skolans kvalitet i form av lärarkompetens och resultat på standardprov. En grupp forskare vid Stockholms universitet har intervjuat 4000 föräldrar och jämfört svaren med de skolval föräldragruppen har gjort. Enligt undersökningen är skolornas sammansättning av sociala och etniska grupper viktigare än både lärarkompetens och provresultat. De som mest aktivt utnyttjar skolvalet är högutbildade föräldrar i blandade områden. Enligt Bo Malmberg, professor i kulturgeografi vid Stockholms universitet, är skolvalet ett sätt för dem att undvika mindre priviligierade grupper som bor i samma område. Skolvalet fungerar här som en segregerade faktor trots att friskoleförespråkare ofta påstår motsatsen.

Vi behöver bara blicka över Östersjön för att hitta en helt annan syn på skolans roll i samhället. I Finland är likvärdig undervisning över hela landet själva det fundament som skolsystemet är byggt på. Den absoluta merparten av de finska skolorna drivs i offentlig regi. Friskolor ses som ett komplement och tillstånd för att starta en skola baseras på en bedömning av vad de kan tillföra i form av alternativ pedagogik, språkkunskaper eller liknande. De föräldrar som väljer att sätta sitt barn i en friskola baserar sitt val på skolans undervisning, inte på rädsla för att barnet ska hamna i en grupp med lägre socioekonomisk status. De kan helt enkelt känna sig trygga i att deras barn kommer att få bra undervisning tillsammans med sina kompisar i den skola som ligger närmast hemmet.

De finska ansträngningarna att garantera alla barn en bra skolgång har också gett resultat: i den senaste PISA-undersökningen placerade Finland sig på tredje plats medan Sverige hamnade på en föga smickrande 29e plats baserat på elevernas genomsnittspoäng.

En del kamrater på vänsterkanten berättar numera gärna hur bra allt var förr, på Palmes tid, och har till och med utvecklat en ömhet för Palme personligen. Glömt är IB, glömda är 60- och 70-talens ömsesidiga misstroenden och misstänkliggöranden, borta är insikten att det ju faktiskt var Palme som utsåg alla de statsråd som skulle genomföra det sena 80-talets privatiseringsprogram. Men framför allt: borta är förståelsen för hur den socialdemokratiska efterkrigspolitiken fungerade.

Fortsätt läsa »

[av Torbjörn Vennström]

Ett flertal granskningar av alliansens klimatpolitik har kommit fram till att den varit mycket passiv och i vissa fall till och med bakåtsträvande. De utsläppsminskningar som skett inom landet under de senaste åtta åren beror till största delen på gamla beslut, före alliansregeringens tid, som t ex koldioxidskatten och klimatinvesteringsbidrag till kommunerna (vilka alliansen sedan avskaffade).

Fortsätt läsa »

Nu är det officiellt. Svenska lärare är olyckligast i i-världen. OECD:s skolrapport TALIS (Teaching and Learning International Survey) presenterades i dagarna. Där kunde man också konstatera att svenska lärare jobbade de längsta dagarna men träffade eleverna minst. Detta för en lön som är lägre än den man får i Portugal.

Vad gör då lärarna, om de inte träffar eleverna? Svaret är att de dokumenterar.

Fortsätt läsa »

EU-ländernas investeringar i miljöteknik minskade med 44 procent sen 2010. Detta enligt en rapport från stiftelsen Fores, som drivs av folkpartiets och centerpartiets miljövänliga delar.

Fortsätt läsa »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 77 andra följare