MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har publicerat en utredning om konspirationsteorier, föranledd av diverse konspirationsteorier angående Covid-19, och skriven av idéhistorikern prof Andreas Önnerfors. Dess fördel är att den gör klart att sånt inte är något som florerar i undervegetationen bland underdogs utan också i statliga kretsar. Samt, får man förmoda, folk som vill ligga väl till där.
Man kan känna igen en konspirationsteori. Den innehåller beståndsdelar från bilden ovan. Kärnan är att när något olämpligt händer så beror det aldrig på tillfälligheter, dåliga rutiner, slarv, dålig organisation, klasskillnader, sociala fällor eller på att ”maskinen har råkat i olag” som Wigforss uttryckte det, utan alltid på att någon är Ond och avsiktligt ställer till jävelskap. Konspirationsteoretikern ägnar sig åt moralpositionering. ”Vi” är de Goda, som ska straffa de Onda och rädda det stackars Offret. Ont och gott blandas avsiktligt samman med sant och falskt, som MSBs utredning uttrycker det.
Utredningen nöjer sig med att slå fast att detta inte är bra. Det är lätt att se varför. Om mänskligheten delas upp i Goda och Onda måste ju de Onda med nödvändighet förintas. Det krävs en ”endlösung”. Det blir omöjligt att föra en vettig diskussion under sådana omständigheter.
De statliga konspirationsteorierna går oftast ut på att inhemsk opposition styrs av ”främmande makt”. Tyvärr är det enda exemplet som utredningen anger USAs demokratiska partis idé om att Trump vann valet 2016 tack vare ryska konspirationer. Annars är ju just konspirationsteorier med ryssar i huvudrollen ganska vanliga, se t.ex. Paul Robinsons och Matt Taibbis sammanställningar. Medan högerpopulister fantiserar om muslimer och judar är ryssar så att säga liberalers favoritskurk. Vänsterns är givetvis USA.
Men med detta sagt blir det också tydligt att konspirationsteorierna måste kompletteras. Enligt konspirationister behöver man inte vara medveten om att man ingår i en konspiration. Både Moskvarättegångarna och McCarthyismen ägnade sig också åt tankefiguren ”spela i händerna på”. I och för sig oskyldiga människor blev enligt dem sig själva ovetande de Ondas verktyg genom att föreslå sånt som gick de Ondas väg. Det är t.ex. så DN eller SvD resonerar: att exempelvis föreslå ett neutralt Sverige gagnar Putin, det är därför Ont, och den som föreslår det är landsförrädisk.
Vilket är det psykopatiska sättet att resonera på: antingen har man ett överläge, eller också ett underläge. Det som gagnar en person eller grupp måste med nödvändighet skada alla andra. Världen är ett nollsummespel. Att det kan finnas sånt som alla tjänar på, t.ex. samarbete, är obegripligt enligt det sättet att tänka.
Slutligen: vad kan det bero på att konspirationism blivit så vanligt att offentliga organ ser sig tvingade att bemöta dem? Jag kan se tre orsaker.
Det första är att vår del av världen riskerar att förlora det enorma övertag den har haft sen ungefär 1820. Delvis på grund av lättsinne – t.ex. föreställningen att om man låter marknaden härja som den vill blir allt bra. Och delvis på grund av helt rimliga krav från resten av världen. Detta håller på att skrämma slag på inte bara rena psykopater som inte kan föreställa sig ett annat läge än herre eller slav, utan också på den nordatlantiska överheten som har vant sig sen tvåhundra år att kunna härja som den behagar. Att de inte längre kan det måste enligt dem bero på att några Onda personer jävlas med dem. Och sånt sprider sig, enligt lagen om att fisken ruttnar från huvudet.
Det andra är den ökade ojämlikheten (som i och för sig är en del av samma komplex). Samhället håller inte längre samman; allsköns misstankar om vad ”de andra” håller på med kommer därför lätt i svang.
Och det tredje, konstanta, är att moralpositionering delvis är naturligt (det är evolutionärt bra att känna igen folk som fuskar), men också ständigt propageras av media som inte kan föreställa sig att något bara blir utan alltid måste ha en ”skyldig”.
Vilket är då det rimliga sättet att förhålla sig till kalamiteter och katastrofer? De klassiska politiska ideologierna kommer nära. Enligt dem handlar det just om att ”maskinen råkat i olag” och behöver reformeras. De är förvisso inte eniga om hur, eller ens om vad olaget är, men det är ändå ett konstruktivt förhållningssätt. Det handlar inte om att vissa människor är ”onda” och bör utrotas, det handlar om reformer, ibland radikala sådana, av vårt institutionella sätt att förhålla oss till varandra. Sen kan visserligen en del människor bekämpa nödvändiga reformer med näbbar och klor av kortsiktigt egoistiska skäl, men det innebär inte att de måste utrotas, bara att deras makt måste neutraliseras.
Gärna genom att man mobiliserar motmakt från dem som mest omedelbart tjänar på en förändring.
Ett något minimaiserande sätt att se på saken. Ett maximaliserande är att det existerar grupper, som inte nöjer sig med att kämpa emot förändringar med näbbar ock klor, utan också söker driva på en utveckling som gynnar dem själva.
SVT annonser ut följande om programmet:
En hård Brexit – Elitens projekt (DOKUMENT UTIFRÅN)
”Efter folkomröstningen om Brexit 2016 inledde delar av Storbritanniens maktelit och finansvärld en kampanj för att landet skulle lämna EU utan avtal – en hård Brexit. Man ville ha så få regelverk och så liten insyn i finansmarknaden som möjligt. Kampanjen finansierades med hjälp av pengar från delvis anonyma källor och skatteparadis. Vilka är det som driver den här agendan – och vilka planer har de för Storbritanniens framtid?”
Alltså programförklaringen konstaterar att det finns en grupp personer – benämnda ”Storbritaniens maktelit” som drev en kampanj för Hård Brexit. detta är urtypen för en konspirationsteori. MEN SVT kan alltså bevisa att teorin är san. På ett mera dolt sätt drev vår elit i Sverige lobbyverksamhet för att avreglera valutan (”Novemberrevolutionen); Avreglering av bilprovningen, elmarknaden, telemarknaden och skolväsendet m.m.
Dylika grupper jobbar alltså för egoistisk ekonomisk vinning bl.a. Frågan blir då hur långt kan dessa gruppers egoism sträcka sig?
– Eliten kan inte ha startat orkanen ”Katrina” – men de utnyttjade situationen hänsynslöst.
– Låg någon elit bakom 9:e september – för att kunna inskränka demokrati och mänskliga rättigheter?
– Någon grupp skapade troligen inte CV-19, men utnyttjat situationen för att skapa den totala mediala koncentrationen på detta relativt harmlösa virus. En koncentration som vinklat statistiken så att så många dödsfall som möjligt skyllts på CV-19 och inte på verkliga orsaker – t.ex. trafikolycka! Ett mediadrev vars verkliga syfte är och var att skapa skräck och oro, begränsa lagstadgade rättigheter, som t.ex. fri rörlighet, samt dölja att finanseliten ökat sina tillgångar enormt det senaste året.
Det är onödigt att skapa teorier om konspirationer, när verkligheten tillhandahåller kollektiva grupper som agerar för gemensamma gruppegoistiska intressen!
Det finns en gräns för hur mycket världen kan styras i en riktning. Det finns en gräns för hur eniga elittyperna kan bli – du ska komma ihåg att detta handlar om intensivt tävlingsbenägna människor som gärna sviker om de kan tjäna på det, och därför ingen kan lita på fullt ut. Inte ens de själva.
Regeringar kan konspirera. Och det ena eller det andra bolaget. Och det ena eller andra politiska partiet. Eller andra organisationer. Där handlar det om människor som redan känner varandra, och vet var de har varandra.
Det finns för övrigt ett bra bevis för att de såkallade eliterna är oförmögna till annat än mycket små konspirationer med mycket få människor inblandade.
Varje kapitalist för sig, individuellt, är betjänt av att just hens arbetare får så dåliga villkor som möjligt. Då blir det mer över till vinst. Men kapitalistklassen som helhet skulle tjäna mer på att köpkraften hölls uppe. Då blir det större avsättning för de tillverkade produkterna.
Kunde dom konspirera skulle dom alltså agera till helhetens försvar.
Men det blir fårskocksbeteendet, eller klassinstinkten, som vinner, om inte en arbetarrörelse kan tvinga dom att ta förnuft. Det samlade, genomtänkta agerandet har ingen chans på egen hand.
I ett litet land som Sverige, där de viktigaste kapitalisterna träffas ibland, och där det har funnits en stark arbetarrörelse en gång, kan de ha lärt sig genom långvarig träning att det inte är så dumt att hålla köpkraften uppe. Men det hindrar ändå inte att de är inne och knaprar hela tiden och kräver den ena försämringen efter den andra. Starkare än så är inte förmågan till förnuftigt gemensamt beteende till egennyttans försvar.
Beträffande Covid19 är det ju så att vissa branscher tjänar på paniken, främst läkemedel och internethandel, medan andra förlorar, främst de som har med resor och turism att göra. Och det finns ingen anledning för regeringar att gynna den ena framför den andra. T.o.m. Spanien agerar så att den turistbransch de är helt beroende av går på knäna.
Utan där är det rimligen så att regeringarna är rädda. De vet inte hur allvarligt läget är, och ser det som bättre att överreagera än att underreagera. Detta utifrån varje politikers ryggmärgskänsla av att det är bättre att framstå som handlingskraftig än som ett mähä.