[Av Peter Emsheimer, Gunnar Lindholm och Johan Norlin]
Att de som saknar universitetsutbildning och har låg inkomst berövas tio år av sitt liv är höjden av orättvisa, men så ser statistiken ut när man jämför en högutbildad man i Danderyd med en lågutbildad man i Rinkeby (Karolinska Institutet 2010).
För alla som tror på människors lika värde är det en självklarhet att försöka förändra detta. Hälso- och sjukvårdslagens mål är att vård ska ges på lika villkor och att de som är svårast sjuka ska ges företräde till vården.
Med denna bakgrund riktar nu Riksrevisionen svidande kritik mot vårdvalssystemen i västra Götaland och region Skåne. Istället för att främja den utveckling av primärvården som är livsnödvändig i storstädernas låginkomstområden prioriteras skattemedlen till områden där både hälsan och inkomsten är bättre.
I Stockholm är ersättningssystemet ännu mer orättvist än i de landsting som riksrevisionen har granskat. Vårdgivarna får samma ersättning per läkarbesök oavsett hur lång tid besöket tar. En multisjuk äldre människas problem ska klaras av på samma tid som en enkel snuva.
I låginkomstområden som Rinkeby och och Skärholmen är patienterna statistiskt sett sjukare och har ofta mer komplexa problem än i höginkomstområden som Danderyd och Lidingö. Låg inkomst, låg utbildning och ett slitsamt jobb eller arbetslöshet är ofta kombinerat med långvarig stress, bristande inflytande och dåligt självförtroende och försämrar hälsan direkt, samt försvårar ett hälsosamt levnadssätt.
Tidigare hade vårdcentralerna i dessa områden extra anslag för att klara av både förebyggande och behandlande insatser. Med vårdval Stockholm har all hänsyn till lokala behov tagits bort.
Enligt Lars Carlsson, ekonomichef för Stockholms Läns Sjukvårdsområde, minskade intäkterna med 30-35 procent för många vårdcentraler i stadens låginkomstområden när vårdvalet infördes 2008. Vårdcentralen i Rinkeby tvingades säga upp halva personalstyrkan trots att de hade många behövande patienter. I välbärgade stadsdelar ökade istället vårdcentralernas intäkter.
De fattiga multisjuka med komplexa problem tvingas numera söka hjälp på de stora akutsjukhusen när vårdcentralen i deras bostadsområde lagts ner. Sedan 2008 har antalet besök på Stockholms akutmottagningar ökat med sex procent per år, vilket varken kan förklaras med befolkningstillväxt eller ökad sjuklighet enligt en intern landstingsrapport framtagen av Per Anders Flordal, konsult och före detta chefsläkare på Södersjukhuset. Ett av rapportens viktigaste förslag för att lösa akutkrisen är att förstärka primärvården i socioekonomiskt utsatta områden (Dagens Arena 140312).
Vårdval Stockholm är ett orättvist system som måste ersättas av ett styrsystem som främjar en jämlik sjukvård, med målsättningen att den medicinska vårdkvaliteten i låginkomstområden ska vara minst lika bra som i höginkomstområdena. Resursfördelningen mellan olika geografiska områden måste baseras på befolkningens behov av vård, inte på lönsamhetsbedömningar. De enskilda vårdinsatserna ska styras av professionella medicinska bedömningar tillsammans med patientens önskemål. Inom en sådan ram bör patienterna fritt få välja vårdgivare, precis som man har kunnat göra sedan mitten av 1990-talet.
På så sätt kan vi ge sjukvården förutsättningar att uppfylla Hälso- och sjukvårdslagens målformulering om ”en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.”
Källor: Riksrevisionen: Mindre jämlik primärvård efter vårdval och vårdgaranti, samt Mikael Färnbo: Hemlig rapport – fattiga fyller akuten i vårdvalets Stockholm.
Lämna en kommentar