[Av Torbjörn Vennström] Jan Wiklund har i ett förtjänstfullt inlägg visat finansliberalismens stora betydelse som drivkraft för ökad ojämlikhet, och vilka kostnader för samhället som helhet den ideologin bidrar till. Allt större förmögenheter (och därmed makt) koncentreras till en allt mindre andel av befolkningen. Pengarna finns inte där de behöver göra nytta.
Ett tydligt och ödesmättat exempel är klimathotet. Världens rika länder åtog sig för några år sedan att bidra till en snabbstartande grön fond för klimatsatsningar i utvecklingsländerna. Fonden sattes till ynka 10 miljarder dollar. Ländernas löften uppgår först idag till sammanlagt 9,6 miljarder dollar.
Det kan kontrasteras t ex mot att de rika länderna subventionerar fossilbränsleexploatering med 88 miljarder USD per år.
I finansliberalismens era har stater blivit lydiga slavar med primär uppgift att göra finanskapitalet så nöjda att det kan leda till några arbetstillfällen till och en del skatteintäkter inom landet. När EU vill få fart på tillväxten med ett investeringsprogram på 300 miljarder Euro, så är endast en femtondel pengar från unionen själv. Man hoppas att resten ska strömma till från privata finansiärer genom att utlova ett gynnsamt investeringsklimat och undanröjande av hinder för investerare. Det är det enda EU-kommissionen säger om klimat i det pressmeddelandet.
Saken är den att världen skulle behöva lägga 1 000 miljarder USD årligen på klimatsatsningar för att ha någon chans att möta klimathotet. Det är överkomliga summor. Staternas åtaganden vid finanskrisen 2008 var mångdubbelt större än så. Varje år läggs drygt 500 miljarder USD på subventioner kopplade till olja, kol och gas. Alla dessa pengar skulle behöva gå till klimatinvesteringar. Det är dessutom en mindre del av vad som totalt satsas på klimatskadliga investeringar idag.
Så var finns den sociala kraft som kan kuva finanskapitalet och se till att pengarna används till rätt saker. Det enkla svaret är att det behövs en folklig mobilisering utan motstycke. Den finns idag, men har ännu inte uppnått den styrka och omfattning som krävs.
Ett intressant globalt frö är divestera-kampanjen som initierats av 350.org. 350.org är ett nätverk av aktivister med en liten och aktiv kampanjstab, men med anhängare i varje världsdel.
Divestera betyder att flytta placerat kapital från fossilindustrin till hållbara alternativ. Det är inte fråga om att ta makten över kapitalet, utan att skapa ett socialt tryck. Till exempel Svenska kyrkan har nu bestämt att flytta alla sina finansiella placeringar från fossilindustrin. Kampanjen syftar till att få varje universitet, varje kommun, varje fond att ta detta beslut. Till slut uppnås en kritisk massa där placeringar i fossilindustrin blir mycket riskfyllda.
Detta är inte hela lösningen, men världen behöver alla slags lösningar för att klara klimathotet. Vi kan driva frågan där vi är, t ex se till att vår kommun tar beslutet att inte längre placera kapital i fossilindustrin.
Lämna en kommentar