Branko Milanović undrar varför det den här gången är universitetsledningarna som kallar på polis för att slå ner protesterande studenter. Det är inte polisen som tvingar sig på, det är inte staten som kräver lydnad, som det var under Vietnamkrigets dagar.
Skillnaden är förändringen i universitetens roll:
Varför skulle de då attackera sina egna studenter? Är de några onda individer som älskar att klå upp yngre människor?
Svaret är: Nej, det är de inte. De har bara fel jobb. De ser inte sin roll som det som traditionellt var universitetens roll, det vill säga att försöka förmedla värden som frihet, moral, medkänsla, självförnekelse, empati eller vad som nu anses önskvärt till den yngre generationen. Deras roll i dag är att vara verkställande direktörer för fabriker som kallas universitet. Dessa fabriker har ett råmaterial som kallas studenter och som de med jämna årsintervaller förvandlar till akademiker. Följaktligen är varje störning i denna produktionsprocess som en störning i en leveranskedja. Den måste elimineras så snart som möjligt för att produktionen ska kunna återupptas. Avgångseleverna måste ”outputtas”, de nya eleverna tas in, pengar från dem måste tas ut, donatorer måste hittas, mer pengar måste säkras. Studenter, om de stör processen, måste disciplineras, om nödvändigt med våld. Polisen måste kopplas in, ordningen måste återställas.
Administratörerna är inte intresserade av värderingar, utan av det ekonomiska resultatet.
Branko Milanović har lång erfarenhet både av universitet (han är professor vid en radda universitet) och ekonomi (han var en gång forskningschef på Världsbanken). Vad han säger om ekonomistyrning av utbildning är värt att tänka på.
—–
Artiklar på andra ställen:
Kjell Östberg om socialdemokratins undergång>
Om obeständig moral
Som en dans
Vad handlar krigsretoriken om?
Tre orsaker till
De lever i en värld för sig
Lämna en kommentar