Lars Anell borde vara en av de bäst placerade för att skildra västvärldens destruktiva anpassning till orealistiska nationalekonomiska modeller från ungefär 1980 och framåt. Han skrev den mig veterligt första kritiken av såkallad neoklassisk ekonomi på svenska 1969. Sen dess har han jobbat på finansdepartementet, varit svensk ambassadör hos WTO och suttit i Volvos styrelse och har alltså en överblick grundad på erfarenhet som få andra.
Hans senaste bok Stat och marknad är delvis en uppdatering av kritiken av neoklassisk ekonomi utifrån att vi nu har facit, delvis en översikt över marknadsmisslyckanden inom offentlig administration och annorstädes, delvis tankar om vad man borde gör åt saken och vad som förmodligen händer om man inte gör det.