Inget ”quick fix” för att reparera äldrevården, kräver Tomas Baudin i Kommunal. Och han får stöd av förre chefsekonomen på Världsbanken Branko Milanović som spekulerar om varför covid-19 sprids så katastrofalt mycket mer i den atlantiska regionen än i resten av världen. Hans förslag är att
det har en mjuk orsak. Det här är en spekulation. Den kan inte bevisas empiriskt. Den har aldrig mätts och kanske är det omöjligt att mäta med någon grad av exakthet. Den förklaringen är otålighet.
Han fortsätter:
Jag tror att otålighet kan relateras till ideologier och motsvarande politik som har etablerat ekonomisk framgång, helst uppnådd så snabbt som möjligt (”fixa det snabbt”), som det mest värdiga målet i ens liv. Det återspeglas i den roll som finansialiseringen spelade först i UK och USA, men sedan spritt sig till fler ställen. Till skillnad från en långsam och tålmodig ansträngning för att bygga saker, förlitar sig finansialiseringen ofta till ”trick”, vilket visades före och under den ekonomiska sammanbrottet 2007-08. Dess främsta drivkraft är skicklighet och snabbhet, inte uthållighet och beständighet. Vi längtar efter snabb framgång och vad är snabbare än att bli rik genom en ekonomisk manipulation?
Det motsatta förhållningssättet styr i Östasien, säger Milanović: där bygger man systematiskt för de närmaste hundra åren. Det går igen också i smittbekämpningen.
Milanović är här ganska enig med ett tidigare inlägg här på Gemensam, även om hans inkörsport är lite annorlunda.
Det anmärkningsvärda är dock att vår egen kortsiktighet är av ganska färskt datum. Vår egen industrialisering från 1800-talet och fram till 1960-talet byggde på långsiktighet – järnvägsbygget t.ex. tog 50 år. Välfärdsstatens uppbyggnad från 1920-talet var också långsiktigt. Det är först från 80-90-talen vi har börja flaxa omkring hit och dit efter ”marknadens” nycker, utan annan politiskt överenskommen vilja än att låta marknadens nycker få ännu större spelrum.
Jag minns mycket väl den debatt som förberedde skiftet. Då hette det att snabba ryck och ögonblickliga impulssvar var nödvändiga om man inte skulle bli akterseglad i den globaliserade vekligheten.
Kanske håller östasiaterna nu på att bevisa att detta var fel. Att om långsiktig uppbyggnad var rätt i 1800-talets globaliserade värld så är det rätt nu också.
God jul!
Kommentera