[Av Johan Norlin] Jag har läst boken ”Lärdomar från den finska skolan” av Pasi Sahlberg (Studentlitteratur). Utifrån bokens beskrivning har jag försökt plocka ut essensen i det finska utbildningssystemet och vad vi i Sverige kan lära oss.
I Finland har sedan 1970-talet rått en politisk samsyn om att skolan ska ge alla barn samma utbildningsmöjligheter oavsett bakgrund. Givetvis har näringslivets ambitioner att skikta skolan i vinnare och förlorare varit närvarande, precis som i Sverige. Skillnaden är att i Finland har politikerna förmått hålla fast vid en stadig kurs med en jämlik skola som destination. När finska elever sedan började få fina resultat i PISAs kunskapsundersökningar tystnade det finska näringslivets kritik.
Den absoluta merparten av de finska skolorna drivs i kommunal regi. Skolorna har ansvar för att barn och ungdomar i närområdet får bra undervisning. Erfarenheten visar att finska föräldrar kan känna sig trygga med att skolan i närområdet klarar sitt uppdrag.
Av de få friskolor som finns i landet är de flesta belägna i Helsingfors. För att få tillstånd att starta en friskola måste det finnas ett särskilt behov som undervisningen i de kommunala skolorna inte täcker. Det kan till exempel röra sig om alternativ pedagogik eller undervisning som bedrivs på andra språk än finska.
Den formella undervisningstiden är betydligt kortare i Finland jämfört med genomsnittet för OECD-länderna. Det ger lärarna tid att planera, lära sig nytt och utbyta tankar med sina kollegor.
I Finland har läraryrket hög status och många av de bästa studenterna väljer att bli lärare. Lärarutbildningen är en forskningsförberedande masterutbildning, även för förskollärare. Många lärare utnyttjar också möjligheten att varva forskning med undervisning för att fördjupa sina kunskaper i pedagogik. Att sprida nya kunskaper på skolan där man arbetar ses som en värdefull del av lärarprofessionen. Genom att den formella undervisningstiden är relativt kort har lärarna tid att ägna sig åt systematisk kunskapsdelning.
Eftersom skolorna ansvarar för alla barn och ungdomar i sitt upptagningsområde är det livsviktigt att kunna möta eleverna på den nivå de befinner sig. Finska lärare har redan från elevernas första skolår rätt att göra en bedömning av vilka barn som behöver särskilt stöd. Skolorna har gott om speciallärare för att kunna sätta in rätt stöd från början. Specialundervisningen bedrivs parallellt med övrig undervisning och när eleven har uppnått tillräcklig färdighetsnivå kan hen gå tillbaka till undervisningen i sin vanliga klass.
Elever som å andra sidan har lätt för att lära sig får undervisning på en mer avancerad nivå. Genom att lärarna har ordentligt med tid för planering och kunskapsdelning finns det möjlighet att möta behoven även hos särskilt begåvade elever.
När lärarna ges tid att möta eleverna på deras respektive nivå kan mångfalden i klasserna komma till sin fulla rätt.
Den elev som har svårt att greppa ett resonemang kan lära sig av den som har kommit längre. Omotiverade elever kan inspireras av kompisar som har upptäckt lusten i att lära. Några år senare kan rollerna vara mycket väl vara ombytta.
Detta kan ses som kärnan i den finska utbildningsmodellen – jämlik undervisning ger eleverna möjlighet att stötta varandra och höjer den genomsnittliga kunskapsnivån.
Apropos meningen :
”Det kan till exempel röra sig om alternativ pedagogik eller undervisning som bedrivs på andra språk än finska.”
så gäller villkoret förutom finska även det svenska språket. Finland är ett flerspråkigt land och ett gammalt svenskt land, något många väster om Bottenhavet förtränger.
Sverige är extremt med skolpeng, fri etableringsrätt dvs. att etablera sig var man vill- att skolkoncerner köper och säljer skolor och skär guld med täljkniv. att enorma vinster förs ut ur landet,att inte betala skatt i Sverige- kort sagt. en marknadsskola som Regeringen Bildt på 1990-talet drev igenom. Någon självkritik från ovannämnda eller borgerliga partier har jag inte sett. Inte ens Chile vill längre vara med på den marknadsstyrda enda vägen, de har haft ett liknande skolsystem, med sjunkande skolresultat mm. men de har insett att marknaden inte har i skolan att göra. Den enda vägens politik har nu nått sluts ände. Det är dags för Sverige att åter bli ett normalt Europeiskt land med normal skola och tom. EU har synpunkter på hur skolan ser ut i Sverige..
Nå, inte heller de rödgröna tycks vilja göra något åt saken. Även de anser sig tydligen tjäna på ett segregerat skolsystem.