En usel miljö- och klimatpolitik

[av Torbjörn Wennström] Alliansen för en miljö- och klimatpolitik som backar. Regeringens egna PR-mässiga slogans och uttalanden smulas sönder av hårda fakta vad gäller miljöutvecklingen, och av regeringens passiva eller bakåtsträvande linje när det kommer till beslut i sakfrågor. Supermiljöbloggen  har tidigare visat att Sverige rasat långt ner på rankingen över världens mest klimatprogressiva länder, genom att driva en internationell klimatpolitik som saknar ambitioner.

Listan över svagheter i politiken blir bara längre och längre. Sverige hade tidigare ett klimatinvesteringsbidrag som kommuner och företag kunde söka för att genomföra klimatsatsningar. Utvärderingar från Naturvårdsverket (länk 1) ( länk 2) visade att de satsade pengarna på ett kostnadseffektivt sätt bidrog till faktiska utsläppsminskningar. Alliansen avskaffade bidraget.
Regeringen får till och med kritik av en av sina myndigheter, Energimyndigheten, för att dagens byggregler släpar efter när det gäller energisparkraven på nya byggnationer. Byggbranschen klarar redan idag hårdare krav än vad reglerna säger, men regeringen är passiv i frågan om att lägga långsiktiga spelregler med upptrappade energisparkrav i takt med teknikutveckling inom bygg- och energiområdet.

Naturskyddsföreningen visar att regeringen faktiskt motarbetar energismarta förslag  som diskuteras i EU, som handlar om att energibolag ska tvingas till årliga besparingskvoter för att kvalificera sig för sina certifikat. Energibesparing är den enskilt mest effektiva och ofarliga formen att åstadkomma minskade utsläpp och minskade miljöskador.

I Regeringens budget för 2012 har de totala miljösatsningarna skurits ner  med omkring 25 procent, nästan en miljard kronor. Däremot inför man gärna en subvention till slakterierna för att ta hand om slaktavfall. Främjande av köttindustrin är det sista miljön och klimatet behöver.

Ett av alliansens flaggskepp har varit subventioneringen av bilindustrin i syfte att främja försäljningen av bilar med lägre utsläpp, den s k miljöbilspremien. Regeringsrepresentanter har gång efter annan hävdat att denna placerar Sverige i framkant när det gäller omställningen av bilparken. Sanningen är en annan. Dagens miljöbilskrav (utsläpp på max 120 gr CO2/km) är inte längre någon utmaning för bilindustrin. Sverige har blivit frånsprunget  av flera europeiska länder i satsningen på el-bilar. Regeringen är passiv i frågan

Den enskilt största satsningen i regeringens trafikpolitik är en 2 mil lång motorväg, den så kallade förbifarten,  som kostar minst 28 miljarder att bygga och som enligt statliga remissinstanser kommer att bidra till ökade utsläpp av växthusgaser .

I Sverige ser vi en oroande ökning av utsläppen från lastbilstrafiken och flygtrafiken. Flyget går snart om personbilarna ifråga om utsläpp, och det finns inga teknikgenombrott om hörnet som kan göra flyget så utsläppseffektivt att det väger upp den ökande trafikmängden. Men regeringen är emot de nationella och internationella flygskatteförslag som skulle kunna bromsa denna utveckling.

En given summa av detta är att Sveriges utsläpp av växthusgaser åter ökade 2010, en ökning med 11 procent, vilket är en större ökning än det globala genomsnittet på 6 procent för samma år. Sverige gör sämre ifrån sig än många utvecklingsländer.

Regeringens upprepade jobbskatteavdrag och möjligheter att få skattesubventioner om man anställer hemhjälp eller ger gåvor till välgörenhet är populära hos en stor medelklass som har sitt på det torra. Det kan ge tillräckligt med röster också i nästa val. Men en sak är isande klar – alliansens miljö- och klimatpolitik är usel och farlig för kommande generationer. Kan det tänkas ha någon betydelse när vi går till val framöver?

Torbjörn Vennström