[Av Peter Lorentzon] Första sidan av nr 5/2012 av Dagens samhälle domineras av en datorspelsfigur. En figur med ett stort gap som äter upp mindre runda cirklar. Texten lyder AC Man en omättlig skoljätte. På ett helt uppslag i tidningen presenteras sedan vad som händer på ”skolmarknaden” under rubriken Jättarna tar över marknad
Tre tendenser utskiljs för denna marknad.
Den första är att friskolornas andel av marknaden ökar på kommunernas bekostnad. Under de senaste fem åren, när elevkullarna totalt sett minskat i grundskolan, har friskolorna ökat där med 30 000 elever och kommunerna minskat med 140 000. På gymnasierna har friskolorna ökat med 45 000 och kommunerna minskat med 15 000 elever. Sammantaget går idag 88 % av eleverna i grundskolan och 76 % av gymnasieeleverna i kommunala skolor. Det totala elevantalet är 886 000 i grundskolan och 386 000 i gymnasiet.
Den andra tendensen är att de stora skolkoncernerna ökar, framförallt sker det på bekostnad av de kommunala skolorna. Academia är den i särklass största koncernen med 161 skolor och 35 500 elever. Nummer två är John Bauer med 34 skolor och 13 100 elever. Att notera för Academia är att de behåller namnen på de företag de köper upp. ”Det är mer smakfullt än att smälla upp samma logga på alla. En grundtanke med friskolor är ju öka valfriheten”, som man säger i en intervju. Totalt går 93 000 elever i de 10 största friskoleföretagen. Academia ägs av riskkapitalbolaget EQT och John Bauer av det danska företaget Axcel, också ett riskkapitalbolag.
Den tredje tendensen är att de stora företagen tar över allt fler mindre skolor. ”Många tidigare entreprenörer börjar bli gamla och är beredda att sälja nu. De kommer inte orka”. Den växande kontrollen gör det svårt för dem att klara sig själva. Kraven har blivit så extrema, ”det är väldigt petitessigt”, som det står i artikeln.
Vad vi kan förvänta oss är således en fortsatt expansion av privata vinstdrivna skolor och att allt färre av dem kommer att dominera marknaden. Det blir en klassisk industriell utveckling och koncentration, genom uppköp och egen tillväxt.
Denna utveckling välkomnas av den alltid lika entusiastiske Widar Andersson i nr 7 av Dagens Samhälle. Rubriken för hans inlägg är ”Friskolornas industriella tänkande”. WA presenterar sig inledningsvis som ”aktiv socialdemokrat (riksdagsledamot, kommunpolitiker, politisk redaktör) å ena sidan och som aktiv friskoleit (medarbetare i Kunskapsskolan; styrelseordförande i Söderbaumska skolan, i Vittraskolan, i Friskolornas riksförbund; ordförande i Academia Advisory Board mm) å den andra sidan”. Han uttrycker sin entusiasm över det som händer: ”Det pågår något som skulle kunna kallas för en industrialisering inom den privata utbildningsbranschen. Det är en hoppingivande utveckling. Industriellt tänkande är det som har byggt Sverige starkt. Industri är synonymt med smarta processer, noll-fel –attityder, produktförädling, nära samarbete med kunderna, bra löner och anställningsförhållanden för medarbetarna samt resultatinriktat ledarskap.”
Borta är talet från 90-talet om att friskolorna skulle skapa alternativ pedagogik, ge möjligheter för entusiastiska och kreativa entreprenörer etc. Nu är det rationell stordrift som gäller. Argumenten har verkligen skiftat, för att uttrycka det milt.
WA diskuterar också vinsten. Han beskärmar sig över det från ”mer vildsint vänsterhåll gärna framhålls att vinst i ett friskoleföretag är stöld från skattebetalarna. Vilket det knappast är. Utan friskoleföretagens verksamhet hade ingen vinst uppkommit ur den av kommunen bestämda skolpengen. Är vinst i ett företag stöld så är i så fall underskott i en förvaltning också stöld.” – Förstå den logiken den som kan!
WA avslutar sin artikel stilenligt. ”Kvalitet och resultat ska vara helt avgörande. Med den utgångspunkten formade den svenska modellen en konkurrenskraftig tillverkningsindustri. Samma utgångspunkt kan nu forma en konkurrenskraftig utbildningsindustri. Det har vi och våra barn allt att vinna på.”
Länk till Widar Anderssons debattinlägg (och andra inlägg om skolan).
När vår gemensamma service gör vinst, är det Du skattebetalare som går back, ägarförhållandena är hårklyveri i den frågan, vem som gör vinst är ovesäntligt, den som går back är samma person i alla konstellationer.
När staten går med vinst och betalar av statens lån, så minskar staten antalet SEK som existerar. De gör ekonomin mindre och överskott i finanserna är således stöld.
Martin: Det är en aspekt på saken, som nog är riktig. Men en ännu allvarligare är att när vinst blir riktningsgivare kommer hela verksamheten att bli fusk. Att låta ett vinstdrivande företag sköta en verksamhet går väl an om det går att spika fast ett kontrakt där det är solklart om man bryter mot paragraferna eller ej. Men hur gör man det för en skola?
Så är det med tjänster, när man anlitar konsulter(köper tjänster) så bränner man sig ibland. Har sjäv anlitat en av de mest välrenomerade patentbyråerna i Sverige. Fick lägga ut 20 kkr på ett arbete som försämrade den patenttext som jag själv plitat ihop. Vi fick snällt betala och byta byrå. När man köper tjänster så lär man sig snabbt att man måste övervaka dem längs hela resan och hela tiden ställa krav, slå ned på allt mygel. Det är mer övervakning för att få ut ett juste arbete ur en konsult än det är att få det ur sin egen anställda. Jag är övertygad om att staten blir blåst i en majoritet av fallen, det är ungefär vad min personliga statistik över inköpta tjänster visar.
Det är mängder med ställen där staten köper tjänster och blir blåst. Jag har exempelvis suttit och läst statliga utredningar gjorda av konsulter, hade en student lämnat in en hel del av de dokument som jag läst till mig när jag undervisade, hade de blivit underkända.
När det gäller inköpta tjänster så finns inget förtroende, det enda som duger är kontroll.
Jo, ”mer kontroll” är ju vad regeringen föreslår som botemedel för deras självskapade problem. Men var inte minskad byråkrati ett viktigt argument för den här utvecklingen? Och hur går det till att kontrollera en ”marknad” där leveransen pågår hela tiden? Ska dom ha en extra kontrollbyråkrat sittande i klassrummet varje lektion?
I moderaternas värld existerar inte transaktionskostnader för det tolererar inte dogma…
Staten borde kräva VD posten, fast det går inte. Erfarenheten säger att man inte kan låta kontroll instansen och kontrollobjektet ha en relation, så det duger inte. Varje friskolenation får upprätta en inspektionsmyndighet, sedan åka runt i varandras länder och granska skolorna som vi gör med läkemedelsfabriker. Dyrt som attan, men jag tycker att obildade barn är likaallvarligt.
Eller så gör vi som en liberal jag känner har börjat säga: Förstatliga hela skiten igen.
Ute i verkligheten är det viktigare för folk att saker funkar smidigt än att det följer den rätta dogman. I Stockholm är det inte lätt att vara barnförälder och hålla koll på skolan, skjutsa runt ungar över halva stan för de skall såklart ha en skola som sägs vara bra. Medelklassen har börjat irritera sig på sakernas tillstånd…