Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2011

Häromdagen presenterade Martin Klepke i LO-tidningen statistik över inkomstutvecklingen i Sverige de senaste tjugo åren, och hans berättigade slutsats är att klyftorna har ökat snabbt sedan 2006. Ett problem som alla kan se är dock att grundtendenserna faktiskt fanns där redan före 2006. Den rikaste tiondelen stack iväg och den fattigaste halkade efter något.

Jag är övertygad om att Martin Klepke liksom jag själv vill kämpa för för ökad jämlikhet och solidaritet. Men i så fall borde  det diagram vi vill se se vara tvärtom. Dvs den tionde tiondelen representerar de fattigaste och den första tiondelen de rikaste. De fattiga börjar ju från en extrem låg nivå och 50% inkomsthöjning betyder inte speciellt mycket i kronor räknat. Den rika tiondelen tjänar mycket bra och behöver knappast mer pengar. Det är kul med ”målbilder”, och här vi en som heter duga. Gubben i cirkeln behöver väl bytas ut antar jag…

(diagrammet lånat av LO-tidningen, tack)

Read Full Post »

När jag i gårdagens inlägg menade att politiker runt om i landet förhoppningvis tar frågan om vinstdrift i äldreomsorgen som en personlig samvetsfråga, så betyder detta knappast partiledningarna. Ett exempel ges i Dagens Arena där Miljöpartiets Mats Pertoft försvarar det hypersnabbt hopsnickrade förslaget om en statlig vårdinspektion. På så vis behöver man inte ändra sig i själva huvudfrågan – marknadstänkandet i vården och omsorgen. På de sista riktiga partikongressen som (S) höll lyckades man också undvika en stor konflikt i själva huvudfrågan – privatiseringen – genom att tala och skriva mycket om certifiering och kontroll.

Pertoft: ”– Det är klart att det finns problem, jag och Miljöpartiet tillhör inte de som tror att allt automatiskt blir bättre med privata aktörer. Men även kommunala aktörer har misskött sig.”

Men snälla nån, det är just det som hela tiden har varit huvudargumentet för att privatisera – att det automatiskt skulle bli bättre. Det är absolut ingen som påstått att kommunal drift skulle vara problemfri. Det är t ex ett skäl till att man har meddelarskydd där.

Ledande partiföreträdare tror uppenbarligen att det skulle innebära en stor prestigeförlust för dem själva och partiet om man erkänner att man faktiskt gjort felaktiga bedömningar och att man är beredd att omvärdera sin inställning. Min uppfattning är precis tvärtom, politiker som idag säger precis detta, utan att slingra sig, skulle vinna respekt och förtroende i breda grupper, både för sig själva, för sitt parti och för politiken i allmänhet.

Read Full Post »

Ibland måste man bestämma sig. Jag föreställer mig att det just nu är en insikt som drabbat tusentals politiskt verksamma människor i det här landet. Det är säkert jobbigt, eftersom det kan innebära att man måste tänka om och erkänna att man kanske haft fel, men ändå – man måste bestämma sig. Och den fråga man måste ta ställning till är förstås marknadstänkande och vinstdrift i äldreomsorgen. Utifrån den mediabevakning som frågan fått så har detta egentligen i viss mån lämnat partipolitiken bakom sig och blivit en fråga om personligt samvete och människosyn. Vill jag eller vill jag inte ha den utveckling som vi alla kan se?

Det moderata kommunalrådet Sofia Forsgren-Böhmer (M) i Lomma har bestämt sig. Hon tänker lägga ut alla äldreomsorg i kommunen på entreprenad. Kommunalrådet Anna Johansson i Göteborg (s) har också bestämt sig: ”Över min döda kropp” lär hon ha sagt i en debatt (text hon skrivit i ämnet) . I Gemensam Välfärd bestämde vi oss för länge sedan. Och vi tycker inte att vinstdrift och marknadstänkande tillför något inom skolan, förskolan eller vården heller. Men just nu är det äldreomsorgen det gäller.

Sedan är det en annan sak att man måste ro båten iland. Avveckla på ett rimligt sätt, hitta övergångslösningar. Men det vi kan kräva av politiker vi har kontakt med eller röstar på är att de bestämmer sig. Ska äldreomsorgen tas tillbaka eller ej?

Read Full Post »

Även marknadsekonomerna begriper varför det inte fungerar med marknadstänkande i vården. Jesper Meijling skriver i Dagens Nyheter något av det bästa som har skrivits om den privatiserade vårdsektorn:

I en växande marknad av mer normalt snitt kan ett vinstdrivande företag expandera fritt, man kan investera och kosta på, och självständigt sätta gränserna i förhållande till hur utsikterna råkar se ut.

Det borde inte vara så fruktansvärt svårt att inse hur vi i den skattefinansierade vårdapparaten befinner oss i en närmast motsatt situation: en avgränsad, budgetstyrd, tämligen färdigdefinierad verksamhet som auktioneras ut som den är. Därför kan inte vinsten skapas och ökas genom en expansion utåt – den möjligheten är stängd. Det ekonomiska expansionsutrymme som återstår för en vinstdrivande verksamhet är då bara att ”pressa inåt”, mot det som har någon form av rörlighet inuti verksamheten: kostnader, behov, trygghetsnivåer, hygiennivåer och så vidare. Det vill säga, det som i verkligheten kan utvecklas till just plågad personal, ensamt ropande åldringar och tungt kissindränkta blöjor.

Vidare påpekar Meijling det självklara att någon verklig valfrihet inte kan existera för den vårdade, och heller inte bör existera.

Meijling avslutar med att efterlysa lite mindre naivitet och ideologisk självsäkerhet från våra politiker, och mer kunskapssökande. Men det är nog för naivt – Kunskap har aldrig varit högt rankat av det gäng som styr Sverige för ögonblicket. Där gör man som Andreas Carlgren när en samlad expertis påpekar självklarheten att fler motorvägar leder till ökade utsläpp: man säger ”Jag anser inte det” och så följer man den ideologiska självsäkerheten.

Read Full Post »

[Av Martin Villner] I dessa kristider borde en betydande del av den offentliga sektorns överskott på 760 miljarder kronor användas till långsiktiga investeringar i klimatomställning och offentliga jobb istället för att placera dem på börsen.

Den offentliga sektorn (stat, kommun, landsting) har ett stort överskott på 760 miljarder kronor som placeras i fonder på börsen i stället för att investeras. Denna förmögenhet förväntas växa till hissnande 1.000 miljarder kronor till 2015 enligt regeringens budgetproposition. Förmögenheten beror på att offentliga sektorns tillgångar i form av tex aktier och fonder är större än dess skulder. Överskottet har byggts upp under de tidigare socialdemokratiska regeringarna sedan 90-talet och under den nuvarande borgerliga regeringen.

(mer…)

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 76 andra följare